Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ständig skiljedomstol i Europa. Först borde staterna, enligt
motionärens mening, träffa öfverenskommelse om en allmän
vapen-hvila för fem år. Under denna tid skulle det sammankallas en
kongress af ombud från samtliga regeringar och riksförsamlingar
i vår världsdel. Kongressens uppgift skulle vara att utarbeta en
mellanfolklig lagbok. Förslaget hade framstälts särskildt med
hänsyn till nödvändigheten att finna en förnuftig lösning af den
stora sociala frågan, då allt arbete i denna riktning vore hopplöst,
så länge nationernas ekonomiska tillgångar uppslukas af
militärutgifter. Utrikesministern uppmanade församlingen att taga det i
allvarligt öfvervägande, och den 14 juni beslöt senaten att
bemyndiga regeringen träffa öfverenskommelse med främmande makter
i förslagets syfte.
Tre år senare, 1893, lyckades Marcoartu förmå spanska
senaten att antaga den förut nämda billen, med uppdrag till
regeringen att ingå skiljedomsaftal med andra stater, motsvarande
österrikiska deputeradekammarens beslut i samma sak 1896, hvilket
antogs på Pirquets förslag, trots kammarpresidentens ifriga motstånd.
I italienska deputeradekammaren väcktes den 17 juni 1890 af
Bonghi. Ruggiero Bonghi, understödd af 28 bland kammarens öfrige
ledamöter, en motion med följande slutkläm:
»I öfverensstämmelse med sina vid föregående tillfällen
uttalade åsikter och för att gifva de samma en förhöjd värkan i
finansielt och nationalekonomiskt intresse äfvensom för att
åstadkomma en fortfarande minskning af statens militärutgifter
uppmanar kammaren regeringen att med hvarje till buds stående
medel arbeta för lösandet af alla mellan nationerna uppstående
stridigheter medels skiljedom, och att låta fastställa antagandet
af skiljedomstolen antingen genom allmänna eller särskilda fördrag.»
Sedan Bonghi den 11 påföljande juni utförligt motiverat sitt
förslag, yttrade ministerpresidenten Crispi, att ingen kunde varmare
än han skänka sitt bifall till detta uppslag. Under de år, som
han stått i spetsen för regeringen, hade han med alla medel sökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
