Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår egen tid - Tidens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 481 -
röring med dem, och de tycktes alldeles ur stånd att genom egen
kraft ånyo komma i andlig rörelse (jfr sid. 27 f.). Naturfolken voro
tydligen försjunkna i laster och en förslöande vidskepelse, hvarigenom
alla förutsättningar för en lyftning saknades. Men äfven de hedniska
kulturfolken hade för länge sedan hemfallit åt ett hopplöst
stillastående, hvarunder deras religions ursprungliga kraft förkolnat, och
deras stolta kultur bevarades endast som ett dödt fädernearf. De
behöfde en kraftig stöt utifrån, från Jafets barn, för att öfver hufvud
taget komma i så mycken rörelse, att det så småningom kunde gå
upp för dem, att deras eget icke var tillräckligt.
Stöten har somligstädes kommit genom en ren kulturell
påverkan utan evangeliet, såsom vi t. ex. hafva sett på Hawaji (sid. 216 f.).
Äfven i Indien åstadkommer oundvikligen den rent yttre kulturen
småningom ett upplösande af urgamla, skenbart oöfvervinnliga seder
och bruk. I början ryggade brahminerna tillbaka för att bestiga en
järnvägsvagn, i hvilken, sutto folk af de lägre kasterna; men då tåget
gick utan att vänta på dem, fingo de lära sig att dölja sina
betänkligheter. Då Calcutta erhöll vattenledning, vägrade de att dricka
vatten, som komme ur rör, hvilka tillförde vatten äfven åt andra. Men
efter någon tids betänkande fattade man det högtidliga beslutet, att
»orena ting renas genom att betala deras värde» (i detta fall
vattenskatten)!
Vare sig emellertid kulturen eller evangeliet kommit först,
samverka de nödvändigt. Evangeliet medför alltid kultur, och äfven en
vantrogen kultur är genomträngd af kristliga grundtankar. Och
följden blir ständigt den, att en fortsatt beröring mellan de kristna
folken och hedningarne under loppet af längre och kortare tid öfverallt
bringar jäsning och upplösning i de sistnämndes stagnerande lif.
Sålunda åstadkommes tidens fullbordan. Inom naturfolken, som
ega blott ringa motståndskraft, sker det vanligtvis efter ganska kort
tids förlopp. Inom de hedniska kulturfolken går utvecklingen endast
långsamt, kan ock tillbakaträngas för någon tid, men skall trots
allt slutligen undergräfva hedendomens starka fästning. Och om det
nu under »den stora kolonialaeran» är så, att icke blott ett och
annat hednaland kommer under kristligt inflytande, utan ock
»västerlandets» makt och påverkan omfattar hela jorden och med en förut
okänd hastighet genomtränger alla land, kan man väl då hysa något
tvifvel därom, att den sista stora tidens fullbordan är nära för handen?
Naturligtvis äro icke alla folk lika nära densamma. Några
hednafolk hålla redan på med att kristnas, andra äro knappast berörda.
1 H. Ussing, Illustr. Missionshistoria. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
