Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Luthersk mission i Sydindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 407 -
visserligen »med allvar bestraffa det syndiga i kastväsendet, men för
öfrigt behandla dem, som voro fjättrade i denna nationella villfarelse,
icke med lagens stränghet, utan med en själasörjares visdom.»
Äfven om det emellertid är sant, hvad d:r Grundemann efter
sitt besök i Indien bestämdt påstår, att »många illusioner äro
förbundna med den stränga praxis (som fördömer kasterna), och att
flertalet bland de indiske kristne (äfven under densamma) ännu i
betydlig grad stå under kasternas inflytande», så tyckes dock en stor fara
föreligga i Leipzigmissionens afvisande hållning i denna punkt. Och
det har beredt densamma svårigheter både utåt (genom att aflägsna
densamma från andra missioner) och inåt. I synnerhet rasade i början
på 1850-talet en häftig strid bland dess egne missionärer, i det att
en af grundläggarne, Ochs, småningom slöt sig till den »stränga»
uppfattningen och drog flere af de andre med sig. Vid en
förestående prästvigning af en infödd fordrade Ochs efter engelskt
föredöme, att vederbörande person skulle i förväg bevisa sin obetingade
brytning med sin kast genom en »profätning». Saken hänsköts till
missionskollegiet i Leipzig, som förkastade profätningen och kräfde
endast ett högtidligt löfte att icke genom någon kastfördom låta sig
hindras ifrån att betjäna alla. Striden fortsattes emellertid. Ochs
uppträdde egenmäktigt och beskylldes för att agitera mot styrelsen,
missionärerna delade sig i två »konferenser», och man syndade
mycket mot budet om kärlek inbördes. Slutet blef, att Ochs erhöll sitt
afsked (1860), medan tre andre missionärer gingo till Australien och
Afrika.
Ochs försökte därpå att med infödde missionsvänners tillhjälp
grundlägga en själfständig mission, och anlade vid byn Pattambakam
i distriktet Södra Arkot, söder om Madras, en station Bethanien (1861),
men eftersom han behöfde mera stöd, reste han till Europa 1863 och
blef då af tyske missionsvänner rekommenderad till danska
missionssällskapets styrelse, som med glädje begagnade tillfället att börja
en egen verksamhet på den gamla danska missionens arbetsfält.
Missionär Ochs arbetade tillsammans med flere danske
medhjälpare intill sin död (1873) i Bethanien, som därefter tillföll det
danska missionssällskapet. P. Andersen (f. 1835) grundade 1869 en
ny station Siloam invid Tirukoilur (vid Pönnarfloden) och samlade
där en liten församling, som han med stor trofasthet vårdade till
1879, då han på grund af sin hustrus sjukdom måste resa hem.
År 1872 utsändes af en enskild kommitté (hvars ledare voro
prästmännen P. Boisen och Joh. Clausen) två unge män, C. E. Lö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
