Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Framryckning i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 390 -
hvarje söndag under tillbedjan af den ende sanne Guden, med
efterapande af de bägge sakramenten till och med. Men i templets
grundsten var nedlagdt ett dokument, hvari förklaras, att i den kyrkan
skall aldrig någon människa tillbedjas som Gud eller någon bok
blifva ansedd för Guds ord. Missionärerna prisade han visserligen i
sina tal, men han undvek dem personligen, och vid sitt besök i
England 1870 knöt Kesjab närmare förbindelse med unitarier och
ra-tionalister.
Hans egen storhet tycktes snart för honom allt mer och mer
blifva den drifvande kraften. Han lät sig kallas medlare och
förespråkare och tillstadde, att man knäböjde inför honom och bad:
»Gudomlige lärare, rädda mig!» Då han därjämte (1878) bröt mot
sina egna lagar, i det att han bortgifte sin ännu icke 14-åriga dotter
åt en minderårig radja, skilde sig månge af hans anhängare från
honom. Ännu höll han ett stort tal, af hvilket mången hoppades
något: »Indien frågar: Hvem är Kristus?» Det var i detta tal, han
yttrade dessa ord: »Hvem har eröfrat Indien? Icke den brittiska
härsmakten, icke den engelska statskonsten, utan Kristus. Han allena
har förtjänt detta kosteliga diadem, och Han skall hafva det.» Dock
vill han icke kännas vid den västerländske Kristus, som England
infört. Den historiske Kristus var en asiat, och endast som sådan skall
han vinna Indien. Om man granskar hans entusiastiska tal i grund
och botten, så finner man emellertid, att den asiatiske Kristus, som
Kesjab förkunnar, blott är den gudhängifne asketen, hvilken lefver sitt
gudalif uti en hvar, som öfverlämnar sig däråt. Den lefvande
Frälsaren, Guds enfödde son, förkastas såsom varande »historiens och
dogmernas döde Kristus».
Personligen gjorde Kesjab allt mer och mer anspråk på att
mottaga särskilda uppenbarelser. I »den nya hushållningen»,
såsom han ifrån år 1881 benämnde sitt sällskap, ser han
uppfyllelsen af Kristi löfte om hugsvalaren och tror sig däri kunna
samla alla religioner. »Asien, modern till så många uppenbarelser,»
säger han, »har födt ett nytt barn, och dettas födelsedag skall firas
med stor glädje. Det nya evangeliet står på samma linje som den
judiska såväl som den kristna och den visjnuitiska (hinduiska)
frälsningsvägen ... I behöfven icke blifva kristne, blifven kristusar! . . .
Böjen eder, I alla folkslag, för det nya evangeliets fana och förkunnen
Guds faderskap och alla människors broderskap!» Därför skulle nu
också gudsdyrkan blifva en sammansmältning af beståndsdelar från
alla håll. Jämte en efterhärmning af dop och nattvard (den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
