Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Västafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 264 - -
dem. Deras hjärtan grepos, och hela dagen igenom fortforo mindre
flockar att söka honom. Följande dag kunde han börja upprätta en
skola för omkring 100 barn och 43 vuxne. Snart skockade sig de
elända i hela skaror kring ordet, och i morgongryningen — före
morgonbönen i kyrkan kl. 6 ■— kunde Jansen se män och kvinnor
knäböja utanför. Redan tre månader efter sin ankomst kunde han
döpa 21 bland de månge, som bådo om dopet. »Mig kan icke nog
tacka Herren Jesus för denna goda bok,» sade en af dem, »ty mig
har sett mig själf i den.» »Massa», sade en annan, »mitt hjärta icke
mera här, mitt hjärta däruppe!» En missionskrets blef bildad med
107 medlemmar, och deras offer åt Herrens verk var rörande. Guds
ande arbetade i många hjärtan, och de besökande kunde icke nog
förundra sig öfver, huru »omvändelsens värdiga frukter», lydnad,
ärlighet, flit och läraktighet, visade sig hos de förut så moraliskt
för-därfvade negrerna. Den usla byn hade förändrats till en regelbunden
stad med nio gator; kyrka, rådhus och sjukhus voro af sten, vid
hvarje negerbostad fanns en trädgård, landet var välodladt, och alla
slags handtverkare förefunnos. Alle voro anständigt klädde, och
tyget till kläderna förfärdigade negerkvinnorna själfva. Icke en enda
svordom hördes, 400 äkta par lefde i frid och sämja, och hvarje
söndag samlades 12—1300 personer i kyrkan. En officiell rapport
från 1819 (angående vägar och byggnader i kolonien) slutar på
följande sätt: »Om man betänker, att det blott är 3 — 4 år sedan största
delen af denna befolkning lämnade slafskeppen, hvem kan då se
deras nuvarande lefverne och lefnadsförhållanden utan att hafva allt
synbart skäl att utropa: »Guds hand är med i detta!» — Snart hade
Jansen 47 infödde medhjälpare af bägge könen.
Och Guds ande verkade på liknande sätt, om ock ej så snabbt,
på andra stationer, så att hela koloniens prägel förändrades. Ar 1812
begingos bland en befolkning på 4,000 personer 40 brott, år 1822
bland en befolkning af 6,000 blott 6, och icke ett enda af dem i
någon ort, där missionärerna vägledde folket.
Men midt under glädjen öfver den stora välsignelsen fingo
missionärerna rikligt erfara, hvad arbetet under den tropiska solen kostade.
För hvarje år gjorde döden leden glesare, år 1823 förhärjade gula
febern hela kolonien på det fruktansvärdaste, och 1826 hädankallades
Jansen. Han befann sig på resa till England för att besöka sin sjuka
hustru, om hvars lif man misströstade. Så dog han af feber ombord,
34 år gammal, efter blott sju års missionsverksamhet, hvarunder han
på ett underbart sätt fått lof att »ära Gud». Hans församling i Re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
