Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Tonga- och Fidji-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 227 - -
Strax därefter blef en hednisk höfding från Mbau väderdrifven
till Ono. I stället för att blifva uppäten, såsom han väntat, mottogs
han med den största kärleksfullhet, och vid sin hemresa sade han:
»Nu vet jag, att kristendomen är en sann och god religion. Jag har
sett folk, som det är allvar med. Jag vill också blifva kristen och
öfvergifva alla mina gamla vägar. Ja, om Fidji-borna en gång blifva
kristne, så blifva de det helt och hållet.»
Vid denna tid vann missionen en betydande förstärkning,
därigenom att metodisterna vid sin hundraårsfest i England erhöllo nya
penningtillgångar. Ett missionsskepp inköptes och anlände 1840
jämte flera friska krafter, däribland Waterhouse, som i egenskap af
generalsuperintendent med outtröttlig ifver besökte alla
missionsstationer, till dess han 1842 dukade under för strapatserna och dog
under utropet: »Missionärer, missionärer, missionärer!»
På ön Viva, något norr om Mbau, upptogs missionsarbetet
1842 af John Hunt. Ursprungligen en engelsk bonddräng, blef han
genom innerlig tro, ovanliga själsgåfvor, omfattande språkkunskap,
stora kroppskrafter och ihärdig flit en af missionens ypperste och
fick — efter svåra läroår på Somosomo — sig den nåden beskärd
att utföra någonting stort. Från Viva spred sig intresset för Guds
ord till flera öar i grannskapet. Hunt arbetade på en
bibelöfversättning och utbildade med stor skicklighet unge män och lärare. En
skarp motståndare hade han i Thakombaus bäste vän, höfdingen
Ve-rani. Men Guds ord fann väg till dennes favorithustrus hjärta, och
snart började Verani själf att lyssna till ordet. Han döptes med
namnet Elias, och denna underbara förvandling, hvarigenom af lejonet blef
ett lamm, gjorde ett mäktigt intryck på folket. Det blef hans fröjd
att tjäna Herren, och i egenskap af styrman ledsagade han Hunt på
en rundresa till andra öar. På Viva vederfors Hunt ytterligare den
glädjen att upplefva en stor väckelse. Öfversättningen af nya
testamentet fullbordades. Men den 24 oktober 1848 bortrycktes genom
en sjukdom den 36-årige missionären, »kannibalernas apostel».
Infödingarne jämrade sig och bådo: »Herre, vi veta, att vi äro onde;
men skona din tjänare! Tag tio af oss, men låt honom lefva för att
predika Kristus!» Ännu på sin dödsbädd lefde han helt och hållet
i bön för sin missionsgärning. »Herre, välsigna Fidji för Kristi
skull!» suckade han. »Du vet, att min själ har älskat Fidji, fräls
dina tjänare, fräls ditt folk, fräls hedningarne på Fidji!»
Mångenstädes började fälten hvitna till skörd. Ej sällan funno
missionärerna vid ankomsten till en ö, att där redan fanns ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
