Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Söderhafsöarnas apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 197 - -
stora floder. Jag tycker, att missionssällskapet i England är liksom
den stora floden, och sådana små sällskap som vårt äro liksom
bäckarna. Låt det finnas många bäckar, låt icke vår torka in! Låt
missionärer blifva utsände till hvarje land! Vi hafva det vida bättre nu
än fordom. Vi sofva ej längre med gevärspatroner under hufvudet,
gevär vid sidan och fruktan i hjärtat. Våra barn blifva icke strypta, våra
bröder icke dräpte för att offras åt lögnens ande.» Tamatoa blef själf
missionssällskapets ordförande och förarbetade med egna händer de
produkter, som offrades åt detsamma.
Innan invånarne antogo kristendomen, hade hvarje försök att
civilisera dem alldeles misslyckats. Nu gick det lätt, och särskildt på
Raiatea gjorde de förvånansvärda framsteg under J. Williams’
praktiskt uppfostrande ledning. Han lärde dem att timra och smida. De
byggde sig egna hus åt hvarje familj, medan förut 30 — 60
människor plägade sofva under samma tak. I skolorna gjordes stora
framsteg i räknekonsten, och allaredan 1819 antogs en ny lagbok i
enlighet med kristna grundsatser, hvarigenom bl. a. höfdingens
godtyckliga afgöranden ersattes med en fast domstols utslag.
Snart blef dock Raiatea för litet för J. Williams’
verksamhetslust. Där funnos blott omkring 4,000 invånare, och han längtade
efter att få bringa fridens evangelium till Söderhafsöarna rundtomkring.
År 1821 kom ett märkvärdigt fartyg till Raiatea. Omkring 30
hedningar från en fjärran ö (Rurutu) hade begett sig ut för att göra
inköp, men af stormen drifvits till en af Sällskapsöarna. I högsta grad
öfverraskade öfver den stora förändring, som de funno hos invånarne
därstädes, hade de nu ditkommit för att lära mera om den sanne
Guden och få böcker med sig hem. Efter en omsorgsfull
undervisning i 3 — 4 månader erhöllo de skeppslägenhet hem, ledsagade af
två kristne infödingar från Raiatea, och snart kom tillbaka en båt,
lastad med alla Rurutus afgudar, till bevis på att hela ön nu ville
mottaga evangeliet.
Sådana händelser stärkte Williams’ ifver. De betänksamme, som
ville gå långsamt framåt, gaf han det svaret: »Hafven I någonsin hört,
att någon af dessa utomordentligt försiktiga människor hafva uträttat
något stort eller godt?» Till missionsstyrelsen i London, som också
var missnöjd med hans frimodiga språk och vidlyftiga planer, skref
han: »Det är vår plikt att besöka de kringliggande öarna. I hafven
14—15 missionärer på dessa öar, missionärer, tillräckligt månge att
omvända alla Söderhafvets öar. ... En missionär var aldrig af Jesus
bestämd att få en församling på 1—200 infödingar och sedan sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
