Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Christian Friederich Schwartz - Slutet på den dansk-halleska missionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 85 -
för Guds rike. Man beräknar, att antalet döpte, som då voro spridde
ganska vidt omkring i tamulernas land, uppgick till inemot 30,000.
Ännu under 1797 var Schwartz tillräckligt kry att kunna resa
omkring och predika, men i slutet af året blef han allvarsamt sjuk.
Han tog ett rörande farväl af Serfodsji. Dock lefde han ända till
februari följande år. Flere missionärer och infödde medhjälpare
om-gåfvo honom ständigt, och hans dödsbädd blef för dem rik på
andlig tröst och förmaning. »Halsen alla bröderna,» sade han till
Ge-ricke, i uppenbart syfte att ännu i dödens stund varna mot
rationalismen, »och sägen dem, att de alltid böra se på hufvudsaken».
Den 13 februari 1798 blef hans sista dag. Han ville nu gärna komma
hem till Kristus. »Hade det behagat Honom att längre uppehålla
mig,» sade han, »så hade det varit mig kärt; jag hade då kunnat
säga ännu ett ord till de sjuke och fattige. Men ske Hans vilje! Han
mottage mig i sin nåd! I dina händer befaller jag min ande, Du
har förlossat mig, Du trofaste Gud!» De tamuliske medhjälparne
sjöngo sista versen af psalmen: »Ditt hufvud, Jesu! böjes, Ditt verk
fullbordadt är» — han stämde själf in i sången och dog sålunda i
deras trogna armar. Folket grät och klagade rundtomkring i byarna
natten i ända, och saknaden kändes djupt i vida. kretsar i Indien.
Serfodsji följde honom till grafven och uppreste i den ännu
kvarstående kyrkan i Tandjur åt honom ett marmormonument med en
afbildning af hans eget sista möte med Schwartz samt försedt med en
rörande inskrift af konungen själf. Äfven det engelska
handelskompaniet satte honom ett minnesmärke i kyrkan i Madras. Schwartz
efterlämnade en betydlig förmögenhet (omkr. 180,000 kr.); han
brukade icke på långt när använda sin lön, och på grund af sina många
offentliga värf fick han — trots all vägran — mottaga många stora
hedersgåfvor. Redan i lefvande lif öfverlämnade han emellertid sin
egendom åt tvänne vänner i Trankebar att vårdas till bästa för
missionen, och i sitt testamente skänkte han en liten summa åt sina
släktingar, men hela den stora, hufvudsakliga delen af förmögenheten
tillföll missionen (för hvars fortsatta bestånd han säkerligen hyste sina
farhågor) samt de fattige.
Slutet på den dansk-halleska missionen.
Den mest betydande missionär under 1700-talets senare hälft
näst efter Schwartz var Christian Wilhelm Gericke, Schwartz’
Melanchton, som man kallat honom. Född i Pommern 1742, kom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
