Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfversikt af missionens äldsta historia - A. Den apostoliska missionen - Hedningarnes förberedelse. Tidens fullbordan - Hednamissionens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 6 —
finna hvad man saknade, och man slutade med att uppresa altaren åt
okända gudar, enär man märkte, att man ändock icke funnit hvad
man önskat (Apg. 17: 23).
Man bör likväl icke i den mening förstå den häraf
uppkommande tidens fullbordan, som om med den gamla religionens förfall
vore förbunden någon allmänt utbredd längtan eller ett allvarligt
sökande efter en högre religion, efter den dolde Guden eller efter
samvetsfrid.
Erfarenheten bekräftar ej detta hvarken under den dåtida
jäsningen eller under missionens senare historia. Enstaka undantag, en
eller annan allvarligt sanningssökande själ kan det nog finnas i
hedna-världen. Men för folken såsom helhet är det alltid hedendomens
elände, att samvetet är invaggadt i dödens sömn. Det är först Guds
ord, som förmår väcka samvetet och sålunda bringa människan till
insikt om hennes behof. Den förberedelse, som föregår evangeliets
ankomst, är därför icke tillräcklig att framkalla positiv längtan; den
utgör blott ett negativt undanrödjande af hinder, ett nedbrytande af
de mörkrets fästen, som dittills hållit folken i träldom, en tomhet, som
genom Guds ord kan komma till medvetande och då kan leda till
ett sökande i sanning.
Hednamissionens början.
Det är en märkvärdig kedja af händelser, som Lukas för oss
skildrar i Apostlagärningarna kap. 8 — 13, och hvarigenom missionen
bland hedningarne först tog sin början. Det var i sanning Herren
själf, som måste gifva första stöten. Trots Jesu befallning före
himmelsfärden (Matt. 28: 19) och trots pingstdagens väldiga underverk,
att Guds stora gärningar förkunnades på fjärran boende hednafolks
tungomål, hyste apostlarne ingen tanke på att draga ut till
hedningarne, ja, de ansågo rent af, att desse först måste blifva judar för
att blifva delaktige af Guds rike.
Det är då, som Herren först skingrar de kristne från Jerusalem
genom förföljelsen, som började med Stefanus (Apg. 8: 4 ff.; 11: 19)
de troende kunde icke annat än vittna om frälsningen, hvarthän
de än kommo —, vidare genom en underbar skickelse låter Filippus
döpa den etiopiske skattmästaren (Apg. 8) och Petrus meddela dopet
åt höfvitsmannen Kornelius (Apg. 10) samt slutligen ur fiendernas
egna leder tager det utvalda redskapet, som blifver den store
banbrytaren och förkämpen för den själfständiga hednamissionen (Apg. 9).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
