Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter dessa inledande ord öfvergå vi till den förelagda
uppgiften, i det vi göra början med vårt brödraland, der man
gifvit det vackraste föredöme öfver huru sedlighetssaken kan
bäst och med mesta framgång bedrifvas. Vid denna
framställning skola vi hufvudsakligen begagna oss af de
meddelanden, som vid det svenska kyrkomötet framlades såsom
motivering till herr hofrättsrådet Widströms motion i ämnet.
—
Det var Kristiania presterskap som började kampen mot
den af myndigheterna reglementerade prostitutionen. 1883
upptogs den äfven af Sedlighetsföreningen, af Arbetareföreningen
samt af Qvinnoföreningen. Samma år höllos i Kristiania
möten för husfäder, der ämnet med värme föredrogs. Omkring
1,400 män enades då om ett utlåtande, hvaruti de på det
skarpaste ogillade den offentliga, reglementerade prostitutionen,
såsom en "skam för ett kristet folk" och såsom otillåtlig då
den, för att skydda mot sjukdom, tolererar synd. "Det är ej
tillåtet göra ondt på det deraf må komma godt." Denna adress
sändes till Kristiania biskop, hvilken med vann
rekommendation befordrade den till Kyrkodepartementet.
Under åren 1884—1887 arbetade Sedlighetsföreningen
ihärdigt medelst utgifvande af skrifter och mötens hållande.
Föreningens föreståndare, regementsläkaren Aug. Koren, höll
sedlighetsföredrag vid ynglingaföreningarne, vid
Folkskollärarinneseminariet samt vid Gardemoens exercisfält. På
uppmaning af redaktionen för Norges almanacka har han för
denna skrifvit en kort, populär uppsats i sedlighetsfrågan
under titel: "Et Varsko". Framstående prester höllo flera af
föreningen föranstaltade aftongudstjenster, vid hvilka
kollekter för arbetets bedrifvande uppburos. Till landets samtliga
bok- och konsthandlare insändes uppmaning att biträda
sedlighetsarbetet genom att motverka spridningen af orena
böcker och konstverk.
Alla de mått och steg, som hittills blifvit nämda,
åsyftade hufvudsakligast att inverka på allmänna opinionen.
Samtidigt härmed uppbjödos alla krafter för att från lastens djup
rädda enskilda individer. Till Sedlighetsföreningen hörande
damer åtogo sig nämligen att uppsöka de fallna ej blott i
deras boningar, utan ock på sjuk- och fattighusen samt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
