Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin som 80-talist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och söka finna hjälpmedlen. Trubadurernas tid
är förgången, ångans och uppfinningarnes
tide-hvarf har icke råd att hafva en lyxlitteratur för
dess egen skull. Alla de stora, sociala och
mänskliga frågor, som förut i åratal sysselsatt
de enstaka, de lärde, grubblarena,
reformatorerna, rycka nu, som aldrig förut, människornas
stora flertal in på lifvet, och har en författare
högre mål än att flyktigt blifva genomögnad för
att fördrifva en tråkig eftermiddagsstund, så har
han intet annat val än att ställa sig bland andra
arbetare och söka i sin mån vältra de
Sisyfos-block framåt, som fördom och okunnighet lagt
på mänsklighetens väg. Därför att det ligger
där så många hejdande stenar, så många tröga,
svårrörliga berg, som se ut, som de aldrig skulle
kunna rubbas, tvingas ingenjörerna att
underminera — och det kalla förnumstiga kritici, som
ägna allt gammalt en blind fetischdyrkan,
nihilism, lust att rifva ner idealen ...»
Ingen förfäktade bättre än 80-talets Oscar
Levertin den nya sociala diktens betydelse, ingen
predikade den med mera varm idealism i
känslan, mera ungdomligt jäsande harm i tanken,
mera kvickhet och fart i språket, och af allt
poeten skref under decenniet är det helt säkert
hans i dessa års tidningar och tidskrifter spridda
litterära kåserier som ännu i dag mest fängsla
och intressera — dem nämligen, livilka lyckats
plocka rätt på desamma. Intet af de för öfrigt
mycket fåtaliga genmälen gentemot den orättrå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
