Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och resa hem till fädernesstaden, det lilla
Gammel-by. Han kommer hem, och under den tid, som
förflyter, innan hans vigning till präst hinner
ske, växa tviflen, och mer än en gång visar sig
för honom tanken att bryta med hela sitt
föregående lif, räta upp sig och afstå från en bana,
hvilken han i dylika stunder icke kan annat än
förakta. Men att tänka, att hela hans långa
studietid skall hafva varit förgäfves, det tyckes
honom för hårdt, och under omgifningens tryck,
af rädsla att göra sina fattiga anförvanter sorg,
ger han vika och låter biskopen viga sig. Under
hans vistelse i hemmet har ett kärleksförhållande
uppstått mellan honom och en barndomsbekant,
Eva Bauman. Det präktigaste partiet i den för
öfrigt allt igenom välskrifna skildringen visar, hur
denna intelligenta och varmhjärtade unga flicka
grips af förakt för en man nog lumpen att svika
sin tro af hänsyn till omständigheter och hur
hon spottar krymplingen i ansiktet. Ernst Hallins
syster, Selma, är också hon en af dessa starka,
lifsdugliga naturer, som små förhållanden och
familjetyranniet så ofta tvinga att lefva ett fattigt
och grått lif, tills de slutligen knäckas, och som
aldrig få tillfälle att utveckla de krafter, hvilka
de bära inom sig. Hur vackert skälfva icke dessa
ord af Selma:
»Jag* börjar bli gammal», fortfor hon med en nervös
darrning på rösten. »Kanske skall jag dö som en gammal
fröken, utan att hafva älskat, utan att hafva burit ett barn
på mina armar, ett barn, som jag kan kalla mitt. Men
De nya poeterna 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
