Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h var för han erhöll guldmedalj och befordrades till
kapten; afled 1845.
Carl von Otter anförde under kriget r8o8, såsom
major, en stor del af Österbottens reg:te, i stället för
dess förutnämnde verklige öfverste och chef v. Numers;
utmärkte sig vid Nykarleby d. 24 Juni, vid Kauhajoki
d. 10 Aug. o. s. v., blef efter kriget öfverste-löjtnant,
först vid Elfsborgs och derefter vid Skaraborgs reg:te.
Afled d. 20 Okt. 1813 på sitt boställe Munstorp i
Westergötland.
Kapten D. J. Pfciff följde såsom kapten
Österbottens regemente under dess ärofulla deltagande i
1808 års krig; fäktade, utom vid andra tillfällen,
tappert vid Numijärvi d. 28 Aug.
En kapten och en fänrik Printz vid
Österbott-ningarne utmärkte sig likaledes mycket under samma
krig. Den ene, C. G. Printz, var vid Numijärvi d. 28
Aug. adjutant hos befälhafvaren, öfverste-löjtnant Carl
von Otter, och »blef af första fiendtliga kanonkulan
»nära dennes sida slagen af hästen, men utan att
för-»märka blessur eller särdeles svår känning af
kon-»tusion». .
Tvänne friherrar Strömberg, bröder, hvilka båda
tjenat vid Österbottens regemente, hafva i dess rullor
efterlemnat högt aktade namn. Den yngre brödren,
Alexander Erik Strömberg, förde, såsom kapten,
modigt sitt kompani i elden under fälttåget 1808 och
utmärkte sig isynnerhet vid Numijärvi d. 28 Aug.
Plan blef slutligen major och afled sannolikt i Sverige
på 1820-talet.
Den äldre brödren, friherre Pehr Adam Strömberg,
var redan 1778 kapten och 1783 »premiermajor» vid
Österbottens regemente; blef 1793 öfverste-löjtnant i
armén och 1795 landshöfding öfver Vesterbottens län.
Utmärkt krigare, blef han ock en utmärkt landshöfding
och gjorde under kriget stora tjenster både åt armén
och åt provinsen, hvars befolkning han genom sin
rådighet och sitt oförskräckta uppträdande gent emot
det ryska öfverbefälets öfvermod, räddade från mer
än ett tilltänkt illdåd. Frih. Strömberg uppträdde
ock med lika ädel och högsinnad ståndaktighet emot
general von Döbeln, då denne i fråga om
reqvisitio-ner af hästar och proviant för arméns räkning visade
en obillig stränghet mot vederbörande kronobetjening
och magasinsförvaltare.
Frih. Strömberg — en rättrådig, skicklig,
kraftfull och oförfärad embetsman, men också ett mål för
afundsmäns stämplingar — lemnade sin
landshöfding-plats redan 1811, men lefde ända till 1838, då han d.
14 December afled vid den höga åldern af nära 88 år.
Kapten Joh. Otto Söderhjclm deltog med
utmärkelse i Österbottningarnes och Savolaksbrigadens
strider och mödosamma strapatser under fälttåget 1808,
och omnämnes särskildt för sitt välförhållande i
fäkt-ningarne vid Kutumäki d. 14 och Kuopio d. 30 Juni.
Kapten Erik Wilh. Uggla utmärkte sig särskildt
vid Kauhajoki d. 10 Aug. 1808.
Furir Wargelin visade många lysande prof på
tapperhet, bland hvilka må omnämnas, att han,
endast med tillhjelp af en skjutsbonde, i trakten af
Gamla Karleby, mot slutet af Mars månad 1808,
tillfångatog en rysk officer, ingeniör-kapten Zittnikoff
och en honom åtföljande underofficer, ehuru dessa
båda hårdnackadt försvarade sig mot sina behjertade
angripare.
Kaj an a bataljon.
Dess chef var d. v. öfverste-löjtnanten Gustaf
Fahlander, som i Februari 1809 blef adlad med
namnet Edelstam. Under kriget tillhörde han Sandelska
brigaden och bidrog — såsom vi redan nämndt —
till dess segrar och delade dess faror. För sin vid
Pulkkila d. 2 Maj 1808 visade tapperhet och rådighet,
då han — enligt Sandels’ rapport — »icke allenast
»forcerat en öfverlägsen fiende, utan ock vidtagit de
»bästa dispositioner till dess tropps
(Kajana-bataljo-nens) betäckning och försvar, till dess
hufvudstyr-»kan hann framkomma», utnämndes Fahlander till
öfverste i armén.
Sedan Wirta bro m. fl. bataljer känna vi honom
redan, och hans hjeltebragd i nämnda strid är för
öf-rigt af Runeberg besjungen. Efter sitt deltagande
i striden vid Hörnefors den 2 Juli 1809 belönades
han med Svärds-ordens stora kors. 1811
landshöfding öfver Vesterbottens län, tog han 1817 afsked
från denna plats och framlefde sina återstående dagar
i ett lugnt och lyckligt familjlif på landet i den
natursköna Burträsk socken, der Fahlander-Edelstam å
ett af honom inköpt bondhemman uppfört ett enkelt
corps de logis. Han afled der den 14 Aug. 1825,
något öfver 61 år gammal.
Joh. Frcdr, von Fiea7idt, kapten, erhöll under
kriget 1808 guldmedaljen. Afled 1836.
Gustaf Adolf Montgomery, förf. till det
intressanta, värdefulla arbetet »Historia öfver kriget
emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och
1 809», född 1791, hade vid krigets början 1808 ifrån
trumslagare och korporal blifvit befordrad till
»rust-mästare» vid Kajana bataljon. Han fick redan i Maj
månad, efter drabbningen vid Koivisto,
silfvermedal-jen; deltog sedan i den Sandelska fördelningens
öf-riga hjeltebragder; utmärkte sig synnerligen vid
Tai-pola den 2 Aug. och vid Wirta bro den 27 Okt.; hade
under tiden blifvit förordnad att göra officerstjenst
och användes både af Sandels och v. Döbeln såsom
adjutant. För sin vid Hörnefors d. 4 och 5 Juli 1809
ådagalagda oförskräckthet och rådighet blef han från
konstituerad officer omedelbart befordrad till löjtnant.
Anställd 1810 såsom löjtnant vid Vermlands
Fältjägare, bevistade han sedan norska fälttåget, hvarunder
han erhöll guldmedaljen, likaledes för tapperhet. Han
tjenade derefter vid Vesterbottens regemente, såsom
kapten, blef sedermera major vid Jemtlan-ds fältjägare
o. s. v. Ar 1841 tillförordnad, och 1842 ordin,
landshöfding i Jemtlands län, men transporterades sedan
sistnämnde år till landshöfdingplatsen i Umeå, från
hvilken han tog afsked 1856; bosatte sig derefter i
Stockholm, hvarest han afled d. 16 Maj 1861.
På samma gång som Montgomery, erhöll ock
en annan tapper ung krigare, Nordeman, likaledes då
underofficer, »elddopet» vid Koivisto.
Bland de sex bröder med namnet von Schantz,
hvilka deltogo i kriget mot Ryssland 1808 och 1809,
tjenade Anton Wilh. von Schantz vid denna bataljon
såsom löjtnant. Han blef redan d. 30 Juni
tillfångatagen i affären vid Kelloniemi, i hvilken han med
utmärkelse deltog. Afled 1855, öfver 70 år gammal.
Carl Gustaf Spåre bevistade såsom kapten vid
Kajana bataljon fälttåget i Finland 1808, då han
tillhörde den segerrika Savolaksbrigaden och med befäl
öfver 150 man bidrog till eröfringen af det stora
magasinet i Koivisto by under öfverstelöjtnant Fahlanders
anförande d. 29 Maj s. å. Afled på sin egendom
Walkela inom Birkala socken af Tavastehus län, d.
17 Jan. 1841, öfver 80 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
