Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i6
FYRTIOÅTTONDE KAPITLET.
Visaren på Jakobs kyrktorn pekar på två. Det döfva,
vemodsfulla klockspelet börjar. Från skottgluggarna å Baltimore blixtrar
det till. Sverige besvarar hälsningen. Det blixtrar igen, och svaret
höres sedan ånyo. Så fortsattes det i 20 minuter. Nu synes den
sällsamma processionen. Först komma fem mindre ångslupar, i
hvilka befinna sig de förnämste deltagarne i festen. Härefter följer,
klädd i svart och grönt, en af kronans ångslupar, som för den store
mannens stoft i land. Nu äro de framme. Andra gardets beryktade
musikkår spelar upp en stämningsfull sorgmarsch, och när Baltimores
matroser nedsätta den dyrbara bördan på katafalken, blottas allas
hufvud. Det var en högtidlig stund, som man aldrig kan glömma.
En sångkör på 600 mansröster utförde vackra sånger.
Blomstertributerna voro så många och storartade, att det kräfdes två droskor
för att fortskaffa dem till stationen. Tigerskjölds vackra poem,
som lästes af författaren, är kändt äfven i Amerika. Nu sättes
processionen i gång mot järnvägsstationen. Hvilken ståt! Aldrig
har jag sett något dylikt. Aldrig förr har en enskild man blifvit
så hedrad. John Ericson hade kommit hem igen!
Icke alldeles. Hans stoft skulle föras till Vermland. Där
firades på ett storartadt sätt den store mannens återkomst. Präktiga
tal höllos. Allt var tilltaget efter det mest storartade mönster.
Vermländingarna göra ingenting till hälften. De gjorde det icke
heller nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
