- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
498

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

498

FYRTIOTREDJE KAPITLET.

dottern skall älska modern med samma oegennyttiga kärlek som
modern älskar sitt barn, så glädja vi oss ändå hjärtligt åt den
framgång Gud beskärt våra bröder på andra sidan världshafvet

–-» Elfström och jag blefvo något oroliga, ty vi insågo,

att här blef det fråga om att svara, och därpå hade ingen af oss
tänkt på förhand. Men nu var det bra, att vi, som voro de enda
svenskar bland gästerna, räknades som ultimi. Norrmannen höll
tal, men det hörde ingen, och därför fortsattes med
kaffedrick-ningen. Därpå följde en liten kort och tjock finsk prästman med
guldkedja och kors på bröstet (det var ingen biskop för det); han
talade så, att några hörde här och där, att det var fråga om
renlärighet och att finnarna hade fruktat, att svenskarna icke hade
nog af den varan. Prästerna fortsatte med kaffedrickningen. Att
tala för skramlande kaffekoppar är långt ifrån inspirerande, och jag
satte mig i sinnet på, att antingen skulle jag hafva prästerna själfva
till åhörare eller också tiga. När turen då kom till mig, ropade
man: »Stig upp på en stol!» Jag protesterade, men prästerna
ropade: »Upp på en stol med honom!» och jag måste lyda. Att
jag skulle höras, visste jag förut, ty en stark och pålitlig stämma
har jag ärft af min fader, men att hvad jag sade skulle mottagas
med så stor välvilja, anade jag sannerligen icke. Hvad sade jag?
Elfström påstår, att det var ungefär följande:

»Herr doktor och herr biskop, mina herrar och damer! Då Förenta staternas
republik endast var nyfödd, hölls i England en statsmiddag, till hvilken äfven vår
frejdade medborgare Benjamin Franklin inbjudits. Under festmåltiden utbragtes då
de vanliga skålarna för de länder, som där ägde representanter. Den engelske
statsministern utbragte skålen för sitt fosterland med följande ord: ’Storbritannien, den
sol som upplyser och regerar hela världen’. Den franske minislern tog det bästa,
som återstod för honom, och tömde en skål for Frankrike med de orden: ’Frankrike,
den måne, i hvars milda sken konster och vetenskaper blomstra’. Sist i raden kom
turen till lille Benjamin, och ingen trodde, att det återstod något för honom att
säga, sedan de föregående tagit det bästa. Stor blef därför förvåningen, när han
föreslog skålen för sitt land med följande ord: ’Förenta staternas republik, den Josua,
som befallde sol och måne att slå stilla, och de lydde honom’. Det är för mig ett
stort nöje att som medborgare af den republiken få närvara vid ett tillfälle sådant
som detta. För det tillmötesgående och den kärlek, som bevisats mig och min
ämbetsbroder hembär jag ock vår hjärtliga tacksamhet. Jag har alltid varit stolt öfver min
svenska härkomst, ehuru jag endast för några veckor sedan för första gången skådade
mina fäders land. Gud har ställt det svenska folket på en betydelsefull plats i historien,
icke minst med hänsyn till Amerikas Förenta stater. Hade det icke varit för Gustaf II
Adolfs seger vid Lützen, så ägde vi ingen Washington eller Lincoln. Det afgörande
namnet på själfva frihetsförklaringen skrefs af en svensk, John Morton, från min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free