Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
TRETTIO FJÄRDE KAPITLET.
hos biskopinnan Tegnér i Wexiö, dit hon rest för att blifva bättre.
Föräldrarna förbjödo, att hon skulle få mottaga andliga böcker,
bref från prosten Tegnér eller besök af andligt sinnade personer.
Grefvinnan Cederström kom en gång och ville hälsa på den sjuka.
Hon kunde icke gärna afvisas, men tillsades att icke tala med
Disa om döden. ’Nej, jag vill tala med henne om lifvet.’ —
’Ja, men hvad skall det tjäna till, hon måste i alla fall dö’. —
’Ack, veten I intet annat lif om? Jag vill tala med henne om
Kristus, som är lifvet och uppståndelsen. I behandlen Disa hårdare
än man behandlar
missdå-dare, ty dem förnekar man
icke religionens tröst.’ — En
troende tjänarinna förde dock
både andliga bref och böcker
till den sjuka, och när hon
dog, fann man hos henne i
sängen en bok om Jesus.
Jag minnes, att en
söndagsmorgon, då jag skulle
predika i Wexiö, kom bref från
biskopinnan Tegnér om
förbön både före och efter
predikan för fröken Disa Rappe.
Stadskomministern, pastor
E—n, sade då: ’Det duger
icke att göra det fore predikan åtminstone’. Jag sporde hvarför.
’Jo, det är icke brukligt att bedja för de förnäma.’ Jagsvarade:
’Den gjorda begäran är tydlig och bestämd, och jag ämnar handla
därefter’, hvilket också skedde.»
–Disa! En ung martyr för sin fromma, uppriktiga tro!
O, att jag vetat det den där stilla stunden vid hennes vård! Jag
minnes, huru jag tänkte: »Hvem var hon, Disa Esaida?» — —
Nu vet jag det. Ett af offren för den djupa andliga okunnighet,
som åtminstone på den tiden var så vanlig i Sveriges bättre
kretsar, en okunnighet, som biskop Tegnérs egen dotter delade,
en okunnighet, som i all sin välmening krossade sådana unga,
känsliga och ädla hjärtan som Disas, hvilka ej behöfde mera för att
lefva och vara lyckliga än det lifvets bröd, som Jesus gifver så fritt
åt människosjälarna. Men det stod på vården: »Kärleken är star-
Longfellow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
