- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
379

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/ SVERIGE.

379

nämnda söndags e. m. med klappande hjärta utanför dörren i
biskopsgården. Det var första gången jag skulle träffa en familj,
med hvilken jag var fäst genom blodsförvantskap, och att den
tanken kändes förunderlig, inses ju lätt nog. Den vänliga
biskop-innan öppnade själf dörren, såg på mig ett ögonblick och utbrast:
»Är det icke Carl Swensson från Amerika?» På tonen i rösten och
uttrycket i ögonen visste jag strax, att i det biskopshemmet
åtminstone kunde en amerikan som jag vistas och känna sig
hemmastadd. I denna min förmodan bedrogs jag icke. Den
aristokratiska köld, hvilken jag som främling väntat mig att finna, saknades
helt och hållet. Jag kunde och fick känna mig friare än i många
af våra prästgårdar i Amerika, hvilket vill säga icke så litet. Första
kvällen hölls bjudning för en del af stiftets prästmän och andra
framstående personer. Jag träffade då flere kontraktsprostar, bland
hvilka jag särskildt minnes doktor Brandell, Englund, Ruuth och
prästmötets preses, doktor Feltström. Bland andra, hvilka jag minnes,
må nämnas rektor Hägglund och rådman Westman. Men i
sällskapet kändes intet tvång. Jag tror, att detta i allmänhet utmärker
det svenska sällskapslifvet. Vid prästmötets alla middagar och
samkväm såg jag bara en enda dam, som såg en smula förställd ut,
annars syntes mig både herrar och damer så ytterst naturliga
och vänliga. Hvad som i synnerhet gladde mig var den andakt,
som alla visade under aftonbönen. Hvad det kristliga familjealtaret
ändå är för en skön hviloplats för den trötta och längtande
människosjälen.

Hören nu på, I unga vänner i Amerika, så skall jag berätta
om en vanlig dag i hvardagslag i detta biskopshem. Kl. V28
steg jag upp och fann som öfverallt i Sverige kläder och skor
borstade samt friskt dricksvatten på bordet. När jag kom ner
i salen, hade ofta biskopsparet redan gått på den sedvanliga
morgonpromenaden. Klockan 9 spisades frukost, och omedelbart
därpå hölls morgonbön i salen. Sedan gick hvar och en till
sina göromål. Biskopinnan och döttrarna sydde, virkade, målade,
under det att någon ofta föreläste högt ur någon intressant bok.
Omkring kl. 12 vankades understundom en kopp kaffe. Kl. V23
spisades middag. Understundom följde kaffet omedelbart på
middagen, andra gånger något senare. Därefter promenerade man en
timme eller två, så åts kvällsvarden kl. 8, och därefter följde afton-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free