- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
292

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 292

NITTONDE KAPITLET.

för det vackra. Därnäst äro bänkarna ofantligt simpla, jämförda
med rummets öfriga inredning, och klaffstolarna (jag tror man kallar
våra amerikanska »operàstolar» så i Upsala) äro både mycket simpla
och klumpiga. Men detta äro svenskarna vana vid öfverallt, och
därför märkes det ej af dem själfva. För dem äro de brunmålade
bänkarna och de tunga stolarna både vackra och ändamålsenliga.
Dock — jag nästan ångrar den lilla anmärkningen mot en lokal,
som annars förtjänar så stort erkännande. Vid vårt besök höllo
villiga händer på att inreda aulan till kyrka. Bland dem som
deltogo utvisade man för oss den bekanta författarinnan och
öfver-sättarinnan fru Langlet, en kortväxt, välmående matrona, som med
mycket intresse syntes göra sitt till för att få det riktigt kyrkligt
däruppe på den stora estraden.

Läro- eller föreläsningssalarna voro mycket enkelt och
hvar-dagligt inredda. De mörka färgerna gåfvo ett nästan dystert
utseende åt dem, och icke ens vårt muntra, amerikanska skratt syntes
vilja uppfriska luften därinne. Men de särskilda fakulteternas rum,
konsistoriets och andra officiela och högtids-rum voro däremot riktigt
utsökt vackert och prydligt inrättade. De dugde godt för vår
president och hans kabinett. I de rummen glömde man riktigt bort, att

»vårt land är fattigt, skall så bli

För den som guld begär.»

Men jag hör ej till dem som klandra, att man vill hafva det
ordentligt vid sådana inrättningar, hvilkas både in- och utansida
äro ett slags exponent på det värde ett folk sätter på bildning och
kultur. Jag är glad äfven nu i minnet, att det gamla, storartade
universitetet vid Fyris strand efter en tillvaro af 400 år ändtligen
fått ett hemvist, som motsvarar invånarnes värde och betydelse för
hela det svenska folket. Annars finnes det nog sådana där Judas
Iskariots likar litet öfverallt, hvilkas hela existens på jorden synes
koncentreras i ett mångfaldigt och långt utdraget: »Hvad göres
denna förspillning behof?» Sådant hördes här i Amerika, när
särskildt genom pastor Erland Carlssons oegennyttiga bemödanden
den storartade läroverksbyggnaden vid Augustana College i Röck
Island ändtligen stod färdig. Därför äro de män alltid värda en
särskild heder, hvilka våga vara banbrytare på något af
människo-lifvets viktigare områden, och en ändamålsenlig byggnad för ett
stort lärosäte äger sin betydelse icke blott för det yttre lifvet utan
äfven för själens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free