Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 IO
ELFTE KAPITLET.
tala. Alltså försökte jag med några ord besvara den vänliga
hälsningen. Hvad som sades, minnes jag ej nu så noga. Något rinner
mig dock i hågen. Jag påminde om, att Kristi kyrka är blott en,
att samfunds-skillnad ej är väsensskillnad, att de kristna i Amerika
börja att mera fröjda sig öfver hvad de äga gemensamt än gräla
om det som skiljer dem. Jag sade, att jag trodde, att
medlemmarna af de särskilda samfunden i den nya världen älskade sin
bekännelse och voro lika ortodoxa som någonstädes, äfven när de
icke alltid och allestädes utbasunade detta förhållande, alldeles
såsom en man, som håller mycket af sin hustru, icke alltid och för
hvem som helst pratar därom. Till slut påminde jag om den
lyckliga tid, då de kristna icke längre skola heta lutheraner eller
baptister, utan helt enkelt i det
himmelska hemmet utgöra »lekamen,
hvars hufvud är Kristus». Det är
besynnerligt med oss kristna: vi
sjunga ofta samma psalmer och
sånger, fastän tillhörande olika samfund,
och vi glädja oss alla öfver samma
himmelska hem. Det finnes sånger,
melodier, tankar, där all strid, all
meningsskillnad upphör. Detta
påminner om en vacker och rörande
tilldragelse under vårt inbördes krig.
En afdelning af unions-trupperna
var lägrad på den ena sidan om
floden Rapahannock och en afdelning
af söderns armé på den andra. Det var en vacker vårmorgon,
och musikkåren på unionssidan blåste melodien till: »My Country
t’is of thee, Sweet land of Liberty, of thee I sing». När den slutade,
höjdes entusiastiska lefverop af unionssoldaterna. Dä uppstämde
musikkåren från den andra stranden: »My Maryland», och vid dess
slut hurrade söderns söner af alla krafter. Om en stund hördes
musikens toner än en gång från unionens sida. Nu var det den
välkända melodien: »Home, sweet Home» (Hem, ljufliga hem) som
uppspelades. Knappt hunno tonerna öfver floden till söderns
musikanter, förrän dessa instämde och spelade samma stycke. Vid dess
slut höjdes ett enstämmigt, ihållande lefverop från både Nord och
Söder, och ärriga, tappra stridsmän föllo med tårfyllda ögon i hvar-
A. Drake.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
