Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
22 I
värd. Han och hans familj bodde ute vid Vaxholm öfver
sommaren, men våningen i staden skulle vi främlingar ändå bo i, tills
vi hunne göra anordningar för vår vistelse i Stockholm, sade han.
O, hvad det kändes godt att vara i ett hem igen, och huru ifrigt
vi sågo igenom bref och tidningar från våra kära på andra sidan
världshafvet!
Nästa morgon öfverraskades vi vid frukostbordet genom ett besök
af den så vidt kände och älskade professor Olsson. Han var stadd på
återresa från Tyskland och Italien till Amerika och hade därunder
gjort en afstickare till Sverige. Vi språkades vid på det
hjärtligaste och lifligaste. Jag har redan nämnt, att alla augustanare
äro idel släkt och vänner, och O. O. (professor Olssons signatur)
är mera bekant än de fleste i vår synod. Vi gjorde våra egna
jämförelser mellan Europa och Amerika, hvilka naturligtvis icke
höra hit. Professor Olsson hade nyss återvändt från en titt till
sin hembygd i det glada, vackra Vermland. Jag frågade
naturligtvis huru det såg ut däruppe, men svaret därpå törs jag ej omtala.
Professorn hade sett Italien, hade skådat sig mätt på Alperna nyss
förut, och därför föllo sig hans ord knappast sä, att de påminde
om Fryxells patriotiska kväde:
»Ack Värmeland, du sköna, du härliga land,
du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme midt i det förlofvade land,
till Värmeland ändå jag återvänder.
Ja, där vill jag lefva, ja, där vill jag dö — — >
Så språkades vi vid om mötena, som under dessa dagar höllos
i Stockholm, samt beslöto att träffas i Blasieholmskyrkan vid
middagstiden för att åtminstone få se dem som sammankomma vid
ett af Fosterlandsstiftelsens årsmöten. På bestämd tid funno vi
ock professor Olsson sittande på en ovanligt enkel bänk borta
vid dörren. Om en stund träffade vi ännu en Amerika-resande,
pastor M. A. Nordström från Kane, P:a. Vi satte oss allesamman
vid dörren. Min första tanke var: är detta den beryktade
Blasieholmskyrkan? Golfvet var af grofva bräder med stora springor
emellan och inga mattor. Icke ens de bland oss brukliga, billiga
hampmattorna funnos på gångarna. Fönstren voro omålade och
allting hållet i en för amerikaner oväntadt enkel stil. Men kyrkan
är vacker i all sin enkelhet samt dessutom mycket praktisk och
rymlig. Akustiken är nära nog fullkomlig. Uppe på läktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
