Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
22 I
inöfva de väldiga körerna. Somliga medlemmar åkte io mil på
hästskjuts för att vara med om dessa öfningar och höllo i därmed
vecka efter vecka, utan annan betalning än medvetandet af att
arbeta för en god sak. Jag minnes eder godt, I Håkanssöner från
Free-Mount, i Thorstenbergar från Salemsborg, du hederlige gamle
stockholmssångare Peterson, och du vördnadsbjudande doktor
Rundström. Men bland oss alla fanns ingen, som kunde ackompagnera,
medan prästfrun anförde. Så kommo de förut omnämnda hjälparna
från Illinois. Jag minnes, som om det varit i går, den första
sam-öfningen. Löjtnant Osborn, anföraren, hade grupperat orkestern
omkring piporgeln i vår Bethania-kyrka, och däromkring stod
kansas-kören, som skulle sjunga den store tonsättarens mästerverk. Så
rädda prästfrun och hennes sångare voro i detta kritiska ögonblick!
Hr Osborn höjer taktpinnen, orkester och orgel falla in efter gammal
vana, nu är det körens tur! Hören de väldiga orden: »Och Herrens
härlighet skall uppenbarad varda» — stämma faller in efter stämma,
allt lyckas väl, och om tio minuter hjälpas orkester, orgel och
sångkör åt att framlocka jubeltonen i slutet: »Herrens mun har
talat». — Det är tyst, det hade lyckats, och hr Osborn sade till
våra snälla, försakande sångvänner i Kansas: »Med sådan takt och
precision sjunger icke min kör i Illinois.» — Sedan fortsattes
förarbetet, och så foro vi i långa karavaner i våra hjälpsamma svenska
farmares fjäder- och arbetsvagnar från Lindsborg till Salemsborg
och Free-Mount och på extra tåg från Salina till Mc Pherson och
åter till Lindsborg. Det hade gått bra, grundplåten till Bethany
College var samlad! Allt arbete, all skjutsning var frivillig. Det
var ett rörande ögonblick, när hr Peterson, en utmärkt tenor-sångare
från baptist-kören i Stockholm, efter sista konsertens slut i den
ståtliga kyrkan i Free-Mount stod upp och frambar ett hjärtevarmt
tack till prästfrun, som visat sig vara en så god sång-anförare.
Men ett par dagar därefter fick jag, som ju helt naturligt haft
mycket ansvar och besvär för det hela, plötsligt en hufvudsvindel,
som ofta efteråt påmint mig om dessa lyckliga, glada veckor.
Sedan dess hafva vi sjungit »Messias» många gånger här i Kansas,
men aldrig med så mycket af det romantiska omhöljet, med så
stor hänförelse, med så fa »blindpipor» eller med — så präktiga
inkomster 1
Vid afslutningen af skolåret hålles också årligen en musikfest.
Då sjunges mycket svenskt och skandinaviskt, ty det tycker vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
