Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20
SJUNDE KAPITLET.
tredje klassen. Vi väntade oss dålig plats, och däri bedrogo vi oss
icke det ringaste. Danmarks kupéer äro sämre än Sveriges, och
äfven dessa komma ofta en amerikan att taga till sin vanliga
ordbok och anställa en skrytsam jämförelse mellan Europas
järnvägståg och dem, med hvilka man reser på »The great överland» eller
»Röck Island» eller »Z» vägen i Amerika. Floren och jag ^oro
ännu »gröna» och kommo så in i en rök-kupé, där vi en timmes
tid »mådde riktigt godt», tills vi omsider hunno till vår
bestämmelseort. Jag minnes Roeskilde med nöje, och det af två skäl:
först i följd af den intressanta och verkligen storartadt sköna
domkyrkan, och sedan (ursäkta sammanställningen) emedan jag skrattat
så hjärtligt och så ofta, när man i somras i ett oförgätligt hem i
Sverige föreläste Scharlings genomroliga bok: Ett besök i Nöddebo
prästgård.
Vi vandrade med sällspordt nöje omkring på de smala, krokiga
gatorna och betraktade med intresse den nya värld, som öfverallt
mötte oss. Nu äro vi framme vid domkyrkan, som redan till sitt
yttre är imponerande, ehuru de i olika stil uppförda grafkoren göra
ett obehagligt intryck på den estetiskt anlagde betraktaren. Men
estetiken var på min tid ett bra okändt ämne i Röck Islands-kursen,
och det lilla jag sedan lärt är ej af tillräcklig betydelse att vara
mig till hinder. Annat hade resultatet blifvit, om professor Enander
räknats med i sällskapet; han hade bestämdt icke tänkt så mycket
på någonting som på just denna arkitektoniska disharmoni; och
väl är det, att någon bland oss i Amerika väcker uppmärksamheten
på det ytterliga slarf med afseende på sammanblandning af
byggnadsstilar, som man gör sig skyldig till vid kyrkoritningars
antagande. Vi erhöllo snart en språksam och vältalig ciceron, hvilken
mot kontant erkänsla berättade för oss om allt det märkvärdiga,
som finnes i det stora templet. Jag intogs nästan genast af
underliga känslor, ty rummet var ju ett stort historiskt museum eller en
kyrkogård inomhus, hvilket som nu behagas. Man kunde ju icke
sätta sin fot på golfvet utan att trampa på någon stor mans
grafvård. Just som vi promenerade i en af gångarna, sade
vaktmästaren: »Nu stå vi på Saxo Grammaticus’ graf». Ät hvilket
håll jag än såg, tedde sig samma syn: grafkor med järnstaket,
inskriptioner, urgamla sniderier och allt annat, som påminde mig
om tider som varit, i stället för dagar som stunda. O, hvad det
var underligt för oss amerikaner, vana som vi äro att bara tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
