Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVII. John Ericssons monument i Filipstad, Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 13 —
tioner, hvilka mera eller mindre berörts af John Ericssons lifsger-
ning.
Xx + +
På näset mellan Hyttsjön och Långban, en den fagraste
Vermlandsbygd, och i ett ringa bergmanshem föddes John Erics-
son den 31 juli 1803.
Från faders och moders grafvar samt barndomshem har stof-
tet fått mottaga helsningar. Hans fader Olof Ericsson fann sitt
sista hvilorum långt ute bland skären på vår vestkust och mo-
derns Brita Sofia Yngströms graf är redd vid Medelplana å det
blomsterrika Kinnekulle. Bredvid jernkorset, som utmärker
Olof Ericssons graf på Känsö, har rests en 16 fot hög granitsten
med inskriften: "Till minne af Olof Eriesson och hans söner
Nils Ericsson och John Ericsson restes denna sten af Göteborgs
arbetareförening.” Kattegats vindar susa i idegranarne öfver
griften och af idegran derifrån hafva Känsöboar till minne af
9 mars fätat sin krans. John Ericssons moder skall hafva varit
en ovanligt bildad och ädel, viljefast och handlingskraftig qvinna,
och helt visst var det hon, som nedlade i sönernas själ de frön,
hvilka växte upp till så härliga blommor. De som vårda hennes
graf vid Venersstranden hafva derifrån sändt en krans till sonens
kista.
Såsom en helsning från barndomshemmet föreligger från
Långbanshytte disponentgård, hvarest som bekant en minnes-
sten restes 1867, en krans flätad med blad från de träd, hvilka
omskuggade John Ericssons barndomslekar.
De närmaste eglägtingarne, af hvilka riksarkivarien C. T.
Odhner var närvarande, då stoftet efter sin färd öfver hafvet ned-
sattes å Daglösstrand, hafva egnat minnet en lagerkrans förande
inskriften: "En gärd af vördnad och tacksamhet, från syskon-
barn.”
Såsom en välkomsthelsning från fosterbygden sändes en de-
koration åf lager, föreställande visaren, facklan och pilen, bergs-
brukets symboler, vidfästad svarta band med silfverskrift. Helt
visst var det tanken på, att stoftet ännu var ombord på "Balti-
more,” som framkallade följande inskription, ord lånta ur verm-
landssonen Esaias Tegnérs vikingabalk:
Det är flagga på mast och den visar mot nord
Och i norr är den älskade jord;
Jag vill följa de himmelska vindarnas gång:
Jag vill styra tillbaka mot nord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
