Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Till det uråldriga Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 375 —
modet, utan i stället tappert fortsätta kampen tills segern är hans
på allvar. Då stå de qvar der båda två: ”Mälardrottningens” älsk-
värda barn, Norden sjelf: karlavulen, stark och spänstig i öfverflö-
dande mannakraft, men rik på leende behag lika fullt, man och
qvinna, styrkan och skönheten, förenade genom Guds behag i ett
enda: det hvilket här som annorstädes heter kärlek. "De tu äro
ett.” I "fädernas land” kan icke ens en prosaisk amerikan tala
om "den döda naturen.” Allt lefver, ty död är ju varandets egen
motsats. Lyckliga Stockholm, som eger båda, skärgården och
Mälaren, och lyckliga Sverige, som har sitt Stockholm!
Den lille ångaren har redan fört oss förbi en mängd af öar,
holmar och vikar. Kungshatt sitter qvar på sin jernstång der-
uppe på den höga klippan, och kungasprånget ser lika omöjligt ut
som förr. Nu äro vi framme vid det vackra Södertelge, der affärs-
vana gummor aldrig förgäfves utbjuda sina i många land beryk-
tade kringlor. Äfven vi kommersade. Kringlorna smaka aldrig
en smula bättre än våra bästa svensk-amerikanska. Detta betyder
dock ingenting, ty de äro goda, hafva sitt eget rykte för länge
sedan, och när jag jemför dem med våra bästa svensk-amerikanska,
hafva de erhållti en ovanligt präktig orlofssedel.
Kanalen är smal. Man fruktar nästan, att ångaren ej skall
tränga sig igenom. Onödiga bekymmer! Allt det der är natur-
ligtvis undersökt på förhand. Allt går så präktigt som helst.
Strax äro vi ute i en annan skärgård. Qvällsmaten dukas på däck,
och smakar förträffligt. Klockan half 12 äro vi på "öppna haf-
vet,” men dessförinnan kom en gammal qvällbesökare och fattade
mig särdeles våldsamt i örat samt förde mig ner i min hytt, der
Jag tvingades att intaga sängen. Han heter äfven här Jon Blund,
den gamlie förståndige vännen, som vill oss alla så väl. Nej, icke
alltid, ty när han blir kyrkobesökare, gubben, så är det alltid trå-
kigt, äfven om det är sannt hvad vestgöten sade: "Vår käre pastor
vill oss så väl, att han jemnt och ständigt säger om samma sak
så många, många gånger på söndagarna.”
Klockan half åtta på morgonen stodo biskop von Schéele
och hans afhållne Amerika-gäst, pastor Abrahamson, på Visbys”
däck. Biskopens välkommen var synnerligt hjertligt.: I en be-
qvära droska fördes vi strax öfver bullrande kullerstenar genom
slingrar de, smala gator till den rymliga, trefliga, gammaldags bi-
skopsgården, hufvudbyggnad med två flyglar, omgifven af en vac-
ker trädgård eller park. Här väntade oss ett andra, lika hjertligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
