Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Mot Norrland i sällskap med journalisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EE
193 —
gångsrikt verkat för att i de skandinaviska landen höja bildnin-
gen och minska fattigdomen. Den präktiga utställningen,. som
vi sett med egna ögon, är ett bevis härpå. Öfver allt den kraftiga-
ste verksamhet. På scenen har den nordiska tanken kallat fram
ett visst verkligt djup i mensklighetens problem, en oro, som har
gripit till och med den galliska anden. Vi ha efter hvarandra i
Paris hyllat Nordenskiöld och Nansen, hvilka, medan de låtit de
andra folken med sitt blod fukta Afrikas jord, med fara för sina
lif sträfvade till midnattssolen och den fredliga eröfringen af po-
len. Vi äro här hos en konung och hos ett folk, som båda höra
till de största emedan de framför allt egna sig åt arbete och fre-
den.
Nordens outtömliga grufvor, som utgöra Sveriges rikedom,
kunna i framtiden lemna allt det jern, hvaraf verlden har behof.
Gellivaras jern skall icke vara krigets jern, det är plogens, det är
industriens, det jern som uppehåller lifvet, icke det som dödar.
Nordens jord, som ger metaller, ger också skördar.
Förbrukningen af råg, denna råg, ljus som svenskarnes loc-
kar, förbrukningen af råg och hvete ökas, förbrukningen af alko-
holen aftager. Lifvet i allmänhet är här mera mildt än någon
annanstädes i verlden. Det andliga lifvet är mer pulserande, mer
verksamt, mer djupt. Alla medborgare kunna läsa. Alla kunna
skrifva och hur skulle det kunna vara annorlunda? Den ko-
nung, åt hvilken deras öden äro anförtrodda, är, liksom den her-
skarinna, som i Stockholm bjöd gästfrihet åt Renée Des OCartes,
en konung både genom talangen och tankens djup. Både skald
och sjöman, har han besjungit hafvet, detta vida haf, som han
älskar och hvars storhet och stormar han förhärligat, lånande dess
röst. Svenska akademien, som har literära täflingar likasom vår,
gaf en gång utan att känna honom skaldepriset åt författaren till
"Svenska flottans minnen.” Då man öppnade det konvolut, som
inneslöt den täflandes namn, fann man, att prisvinnaren var den
blifvande konungen, som, värdig att räknas bland sitt lands främ-
ste talare och skalder, erhöll denna belöning och kunde virå den
gröna lagern, hvarom Roosand talar, kring den ädla, sekelgamla
kronan.
Men för oss fransmän har h. m:t ännu ett anspråk och större
på vår tacksamhet, och de som hos oss beundrd författaren af Sån-
gerna till hafvet veta att den kunglige skalden har rätt att bära
en af dessa insignier, inför hvilka alla folk böja sig, ty de fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
