Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
japaner krigets blodiga handtverk och utrustade dem med de
mest moderna vapen! Det gamla systemet bär fortfarande
öfverallt frukt. Dock det nya förbereder sig oupphörligt —
för massorna omärkbart, men för oss, som äro kännare,
märkbart.»
Rudolfs planerade föredragstourné, hvilken på grund af
hans systers olycka, som kallat honom tillbaka till Wien,
blifvit inställd, hade han dock sedermera satt i verket.
Huruvida han lyckats vinna många lärjungar, tviflade han på; men,
att han stärkt sina åsikter och vidgat sin andliga horisont,
därom var han fullt medveten.
Jämte den lifliga väckelse, han fann i den personliga
beröringen med tidens ledande andar, fördjupade han sig äfven i
deras skrifter och intresserade sig öfver hufvud taget för alla
nya vetenskapliga och litterära företeelser, som visade sig.
Dock trots allt detta lidelsefulla intresse för världens gång,
trots den ifver, hvarmed han själf sökte bidraga till det
allmänna kulturarbetet att draga sitt strå till stacken, greps han
mången gång af en känsla af ensamhet, af sitt lifs tomhet.
Dessa stunder infunno sig först blott sällan och försvunno
snart, men de återkommo sedan med allt kortare mellanrum
och varade allt längre. Det var en oklar, svårmodig känsla
af beklämning; det låg något hopplöst däri, något helt och
hållet hemlöst. De anspråk på personlig lycka, som röra sig
inom hvar skapad varelse (äfven hos den mest försakande
asket, som ju sträfvar att ernå evig salighet) gjorde sig
kännbara genom en obestämd längtan, genom plågsamma
själfan-klagelser. Som funnes det inom honom ett andra »jag»,
hvilket bittert tillropade honom: »Hvad allt uppoffrar du icke
för din otacksamma samtid — hvilka omsorger har du icke
för ännu ofödda släkten, och hur glömmer du icke därvid mina
rättigheter...! Ar jag då en sådan biperson?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
