Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det vill jag icke, förrän jag kan göra det i »kyskhet»,
d. v. s. utan att behöfva dölja det, utan att nödgas känna
samvetsagg.
Och jag har kommit hit till dig för att sätta min
sanningskärlek på prof, för att stärka densamma . . . Skall jag
kunna säga min mor allt? Så frågade jag mig ännu i
trappan . . . Jag har bestått profvet — och nu är mitt inre lugnt
och ljust.»
Hon reste sig och såg sin mor i ögonen: »Nu vill jag
gärna höra ditt svar.»
Martha lutade hufvudet mot fåtöljens ryggstöd och slöt
ögonen.
»Är du ledsen på mig?»
En djup suck banade sig väg ur Marthas inre.
»Mina stackars barn!» sade hon sakta.
»Hvarför stackars, mor?» Hon knäböjde åter bredvid
Martha. »Och hvarför tänker du. nu äfven på Rudolf? Finnes
det något samband mellan hans och mitt öde?»
»Jo, ni äro bägge lika beklagansvärda: ni finna det, som
omger er olidligt. Skrankor — ni söka storma dem och
återvända med blodstänkt panna.»
»Må så vara, men vi kunna dock få dessa skrankor att
vackla — desto bättre för dem, hvilka komma efter oss. Jag
frågar dig ännu en gång: Är du ledsen på mig?»
Martha förnekade detta genom att tyst skaka på hufvudet.
Sylvia kysste henne.
»Nu vill jag gå, mor. I morgon kommer jag tillbaka.
Då har du tänkt öfver allting och kan ge mig svar. Nu är
du för uppskakad. Farväl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
