- Project Runeberg -  Marthas barn /
243

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ju, da det är fråga om abstraherade begrepp, så sällan får
medverka), om man föreställer sig, hvad det innebär att borra
stålet i en broders bröst eller att förblöda under hans hugg,
och när man ser hur slaktarknifven — man må också
hög-trafvande kalla den svärd — när man ser, hur dess makt anses
som civilisationens slutmål — då gripes man af St. Georgs heliga
hänförelse: Vidundret måste besegras.»

Åter hördes en applådsalva.

Rudolf skakade på hufvudet och fortfor: »Om jag i min
ifver låter förleda mig att använda ett något kraftigt språk
med våldsamma bilder, så lönar mig ert bifall. Men — det
är bäst att genast framhålla det — jag anser visst icke, att
våldet kan öfvervinnas genom våldshandlingar. Så länge man
tror, att man kan fördrifva ondt med ondt, så länge kan man
aldrig bryta den våldets ring, som omsluter oss.

Kulturens gång är, att våld måste vika för rätt. Ännu
ha vi icke framskridit långt på denna väg, men i alla fall
kommer mänsklighetens utveckling att fortgå i den riktningen,
till dess den kommit in i ett tidehvarf utan våld, i en
’krigslös tid’ — som försoningsaposteln Egidy, hvilken själf var en
tapper soldat, brukar säga. Det vi kunna göra är att påskynda
denna utveckling, men alla brutala medel — uppror, attentat,
förföljelse — förfela sitt ändamål och fördröja kulturens
utveckling.

Revolution predikar jag icke. Jag tillropar icke heller
publiken: ’Gå ut och afskaffa det eller det!’ Jag vet väl, att
icke vi, en liten obetydlig människoskara — äfven om vi
hyste samma åsikter, hvilket helt säkert icke är fallet — jag
vet, att vi icke direkt från denna musiksal kunna gå ut och
rycka med oss massorna, omvända motståndarna och upphäfva
gamla, tusenåriga institutioner. För att trösta de missnöjda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free