Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flera timmar af dagen hade Sylvia tillbragt med att läsa
och åter läsa dessa tjugo dikter, och när hon steg upp från
denna läsning, kom det öfver henne en sådan upprörd lidelse,
en sådan ljuf mattighet, som hade diktaren själf under dessa
timmar legat vid hennes fotter. Att vara föremål för en
sådan kärlek, så full af dyrkan, så bitter, så öm och varm —
det hade hon aldrig kunnat drömt sig.
Teatern var ännu tom — det fattades nästan tjugo
minuter i den bestämda tiden. Sylvia hade icke för allt i världen
velat försumma det ögonblick, då ridån först skulle gå upp,
då man i orkestern skulle stämma instrumenten. Hon kände
inom sig, att denna teaterafton skulle bli en bland de
viktigaste, mest ångestfulla, men på samma gång mest
njutnings-rika stunderna i hennes lif. Hon ville därför helt och hållet
begagna sig af den, äfven bli delaktig af den allra första
stämningen — på själfva valplatsen. Aldrig förr i hela sitt
lif — icke ens på sin bröllopsdag — hade hon varit så
upprörd, som denna kväll. Så måste fordom riddartidens kvinnor
varit till mods, när de från läktaren blickade ned på
torne-ringsplatsen, där föremålet för deras stumma, varma kärlek
antingen segrade eller föll till marken.
En kvart före sju. Publiken börjar fylla de sista
parkettraderna och galleriet. Ännu några minuter, och musikanterna
komma in genom den lilla orkesterdörren och sätta sig
framför sina notställ. Logerna äro ännu tomma. Sylvia
betraktade uppmärksamt direktionslogen ... Hvar kan Hugo vara?
Man ser honom icke . . . förmodligen bakom ridån . . . Ack,
om han nu kom på den idén att besöka henne ett ögonblick
— hon ville trycka hans hand och söka inge honom mod
och själf bli uppmuntrad — hon hyste måhända större bäfvan
än han . . .
Fem minuter före sju. Nu fylles parkett; äfven på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
