- Project Runeberg -  Marthas barn /
207

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligger påfliga sändebudets palats — också en sådan skarp
klippa, mot hvilken så mången bölja krossas . . . Det var ett
bråk och vimmel; kring alla stånd stodo köksorna med sina
korgar under armen och köpslogo; man hörde vagnarnas
buller mot stenläggningen, hyrkuskvagnar, enspännare,
omni-busar, lastvagnar och äfven — det mest ömkliga af alla
fordon — en vagn med lefvande kalfvar; man såg idoga
människor skynda fram och tillbaka och stöta hop med sina
para-plyn. Det hela oroade oerhördt hans redan förut spända
nerver. Han greps af denna trötta, sorgsna känsla, som tager
sig uttryck i denna djupa suck: »Ack, vore jag död!» . . .

Den älskliga Beatrix, som i blomman af sin ungdom från
lifvets höjder rycktes bort till grafvens mörker — och hans

I stackars lille Fritz! Hur mycket skulle han icke gifva för att
ännu få äga dessa två?. . . Gråten satt honom i halsen.

Men när han åter kom hem till sig och satte sig vid
sitt skrifbord, där nyankomna bref och tidningar samt hans
påbörjade arbeten lågo, förjagades snart detta anfall af dystert
lynne. De bekymmer, som rörde hans eget öde, måste
försvinna vid tanken på den stora sak, åt hvilken han vigt sitt
lif. De bref, som anländt med sista posten bidrogo mycket
att bannlysa den känsla af nedslagenhet, som öfverväldigat
honom, när han lämnat krigsministeriet. Där hade han
befunnit sig i denna gamla värld, som syntes så stel och
orubblig, hvarest allt är som inklämdt i trånga järnband. Dessa bref
däremot bragte honom underrättelser från denna löftesrika framtid,
som mer och mer närmade sig sitt förverkligande. Signaler
från dem, hvilka kämpade för samma mål, hvilka hyste samma
förhoppningar, samma intressen. Det tycktes honom, som
ropade alla dessa till honom: »Endast mod, endast uthållighet! —
Vi se redan den förlofvade staden; vi klappa redan på dess
portar. — Hjälp till!»

t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free