Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slottet Ranegg var för tillfället öde. Christine, som nu
gift sig, befann sig för närvarande jämte sin make i
Kon-stantinopel; han var attaché vid beskickningen. Tvillingarna
Ella och Bella voro på besök hos en tant i Böhmen; Ranegg
ledsagade kejsaren på en jaktresa i Tyrolen; bägge sönerna
voro i Wien. Den yngre låg vid krigsskolan därstädes —
äfven han hade i utsikt en hastig, lysande karriär. Den äldre
hade förlofvat sig med en dotter till en ungersk magnat. . .
»En förtjusande flicka — och i hemgift ett gods på
femtusen plogland . . . det skadar icke — men han kommer att
fortsätta sin tjänst. . . Ärkehertigen — ni vet ju, han är
adjutant hos ärkehertig Wilhelm och hans synnerlige
gunstling — han skulle taga mycket illa upp, om han tog afsked.
Det önskar han heller icke alls; han är ju med lif och själ
soldat.»
»En lycklig familj!» sade Dotzky.
»Ja, det äro vi nog egentligen», medgaf grefvinnan
Ranegg. Och desto mer smärtar det mig, käre Dotzky, att
ödet så grymt hemsökt er . . . Men hvar och en har ju sina
bekymmer», tillade hon i gråtfärdig ton. »Så förorsakar mig
min mors lidande mycket bekymmer — min svåger
Hall-stein måste nu opereras — och så en hel mängd annat...»
Det såg ut, som ville hon söka dämpa hans afund.
Men Rudolf var icke afundsjuk. Han kunde icke alls
sätta sig in i deras ställning, hvilkas fröjder och lidanden helt
och hållet voro begränsade till egna, närmast liggande öden
och förhållanden, hvilka aldrig känt denna stora oro, denna
stora sällsamma längtan, som besjälar dem, hvilka söka lösa
de sociala gåtorna, varandets gåta. . . Redan samma afton
fortsatte de bägge damerna sin resa. Dotzky följde dem till
stationen. Cajetane hade hela tiden varit mycket tystlåten.
Men när hon yttrat något, hade hennes stämma darrat af med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
