- Project Runeberg -  Marthas barn /
142

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låtsa, som vore nyssnämnda bref aldrig skrifvet, som hade ni
aldrig gjort denna antydan om forna dagar... Ni måste för
alltid glömma alltsammans . . . och för att en gång för alla få
saken slutbehandlad, förklarar jag nu på det bestämdaste, att
ni aldrig, aldrig någonsin kan hoppas något af mig. Två

ungdomsvänner äro vi och kunna fortfarande stå i samma
hjärtliga förhållande till hvarandra som förr, men intet mer.
Res således till Berlin, om er sysselsättning eller ert hjärta
kallar er dit . . . men fly icke, det ber jag. . . Det skulle såra
mig. Detta är mitt sista ord angående denna sak. Jag

kommer aldrig mer att nämna något därom. Jag förbjuder
äfven er att någonsin återkomma till densamma. Berätta mig
nu om ert senaste arbete 1»

Hon hade talat mycket fort och gång på gång rodnat.

Hugo hade icke försökt att afbryta henne. Hennes ord
— hon talade ju om hans kärlek — väckte ljufva känslor i
hans bröst; de verkade så sällsamt rogifvande — nästan som
en smekning 1

Skymningen hade fallit på. En betjänt kom in och
tände lamporna och rörde om i elden. Sedan aflägsnade han
sig åter. Lampornas sken dämpades af stora, röda skärmar;
brasan spred ett rödt fladdrande skimmer öfver mattan — en
sällsam förtrolig stämning hvilade öfver det praktfulla lilla
gemaket.

Bresser reste sig och lutade sig mot kaminen; därigenom
kom kan något närmare den unga frun.

»Jag skall lyda er i allt, grefvinna Sylvia», sade han i
vek, öm ton.

»Det är rätt.»

»Tills vidare stannar jag i Wien; här kan jag i lugn
och ro fullborda det arbete, jag börjat och angående hvilket ni
frågade mig. 1 Berlin lämna mina kamrater mig aldrig i fred.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free