- Project Runeberg -  Marthas barn /
99

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ännu en tid? . . . Godt I . . . Alltså farväl — till härnäst! Adjö!»
Och i detsamma var han försvunnen.

Sylvia och Hugo gingo åter in i salongen.

»Stör jag er ej, fru grefvinna? Kanske ni också ämnat
er på teatern?»

»Nej, nej, jag stannar hemma. Jag är till och med
tvungen — mina vänner vänta att finna mig hemma på
torsdagsaftnarna.»

»Hon slog i kaffet och räckte honom en kopp, och i
det hon pekade på en bägare med cigarretter, sade hon: »Om
ni önskar röka — var så god!»

Sylvia kände sig beklämd, ängslig. Hon var rädd, att
Hugo skulle börja tala om det bref, hon bränt upp på
bröllopsdagen. Hon kände något liknande blygsel; den unge mannen
måste ha lagt märke till, att hennes äktenskapliga förhållanden
ej voro som de borde.

Bresser kände åter den gamla lidelsen uppflamma inom
sig. Han glömde nu den unga skådespelerska, som i Berlin
varit hans älskarinna; det föreföll honom, som skulle han
aldrig tänkt på någon annan än Sylvia, som vore hon åter
för honom den enda kvinnan på hela jorden.

Men han vågade icke förråda sig. Han sökte i sitt
samtal anslå samma banala ton som vid middagsbordet. Sylvia
märkte detta, och det sårade henne, att Bresser icke fortsatte
det samtal, de fört innan Delnitzky kom. Kanske trodde han,
att hon icke stod på samma andliga nivå som han själf, att
hon endast fann behag i de fadda hvardagligheter, som voro
föremål för Delnitzkys samtal? En diktare — en man, som
en gång älskat henne, borde icke hysa en sådan tanke. När
han åter gjorde en dylik intetsägande anmärkning — han
jämförde byggnaderna i Wien och Berlin, temperaturen där
och här — gjorde hon en otålig rörelse och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free