Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 62
marthas barn
i ungdomens ögon ... Det är en nödvändig naturlag, att
lika barn leka bäst. —
Huruvida min väninna Ranegg fullt gillar, att hennes
dotter rest hit och så nära slutit sig till de mina, vet jag
icke. Skilsmässan, duellen samt den av Bressers död
orsakade »nervsjukdomen», allt detta är saker, som måste
inge en så korrekt dam som grevinnan Ranegg vissa
betänkligheter, men hon är å andra sidan alltför storsinnad
att på något sätt vilja förbjuda sin dotter att med sin
så kära närhet trösta oss båda. Även för mig är
Cajetane en riktig uppmuntran. Kort sagt, jag tycker om
henne. Och jag är henne kär — det vet jag så väl. Även
om jag vet, att jag är henne kär endast »per procura»,
gör det ingenting. Tvärtom, jag är henne tacksam för
de ’känslor hon hyser för min son. Jag kan med henne
tala om hans planer. Hon förstår så väl mina ord. Allt
vad han gör synes henne ädelt och vackert. Måhända
skulle hon, om han vore målsman för åsikter, motsatta
dem, han nu omfattar, även då i lika hög grad beundra
dessa. Jag vet det icke, men det kännes så skönt detta,
att ett så älskande hjärta klappar för min ensamme
Rudolf .. Vem vet, när han en gång känner sig riktigt
ensam och hemlös, kanske kommer han då att...! Skratta
icke åt mig, Kolnos, att jag uppträder som en sådan
äk-tenskapsmäklerska ...! Man kan icke ostraffat själv ha
funnit en sådan lycka inom äktenskapet som jag gjort.
Men nu nog. Detta brev har redan blivit alltför långt.
Vi återses — jag räknar på ert besök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
