Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettioförsta kapitlet 269
tandet; denne var känd för sina uppriktigt kyrkliga
tänkesätt, sin stora allmänbildning och sin rena karaktär
samt åtnjöt allmän aktning, även av sina motståndare.
Det var ett synnerligen trevligt ungkarlshem, i vilket
herr von Wegemann residerade. Allt, som omgav
honom, var gediget och bekvämt. Några större vackra
kvinnoporträtt på väggarna gåvo stöd åt antagandet, att
ministern förstod att pigga upp det sorgfria, angenäma
nuet med ännu angenämare minnen från det förflutna.
Rudolf kände en viss svag avund, en känsla, som
under sista tiden ofta bemäktigat sig honom, då han sett en
människa, vilken stått i fullkomlig överensstämmelse med
sig själv, sin tillvaro, sin omgivning och sin tid; vars
hela själsliv — tankar, kunskaper, känslor — var
sammanfört i ett slags system, vilket allt var så lugnt och
trevligt ordnat, att han därjämte mycket väl kunde
systematiskt sköta även sina små materiella nöjen och
angelägenheter, ha ett ordnat hushåll, förvalta sin solida
förmögenhet, vara genomträngd av sin egen pondus, kort
sagt, inom egoismens begränsade sfär känna sig som
fisken i vattnet — då däremot människor, vilka liksom
han åtrå andra förhållanden, människor, vilka inom sig
bära längtan till framtiden, då däremot sådana känna sig
så hemlösa, så lösryckta från det omgivande nuets små
intressen.
När de båda herrarna efter slutad frukost slagit sig
ned i rökrummet, dit man burit kaffe och likörer,
började Rudolf:
»Och nu till det egentliga ändamålet med mitt besök.
Att jag tager avsked, emedan jag i afton ämnar lämna
Wien på en längre tid, det har jag redan sagt; nu vill
jag för er omtala den orsak, som driver mig bort. Jag
har nyligen här upplevat något så ohyggligt, att jag en
tid måste inandas en annan luft... Men er, som stannar
kvar, skulle jag vilja lägga något på hjärtat. Jag skulle
vilja göra- er uppmärksam på en fara, som jag ser
uppstiga i det offentliga livet.»
»Förvisso — faror ser även jag. Till exempel den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
