Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 62
marthas barn
dagen. Hon ville icke vara ensam — ensam med sin
farliga längtan.
Men friherrinnan Tilling var icke hemma. Även hon
hade — yttrade betjänten — i dag på morgonen rest från
Wien till Grumitz i affärsangelägenheter.
Sylvia hade skickat bort vagnen; hon gick till fots
tillbaka, i riktning mot Ringstrasse. Vid en gatukorsning
måste hon stanna för att låta ett par vagnar fara förbi.
Plötsligt hörde hon en röst bakom sig:
»Sylvia!»
Hon vände sig om.
»Ack!» utropade hon —1 Hugo Bresser stod framför
henne. Han var lika upprörd, lika blek som hon. Med
vidöppna ögon och ett nästan bittert drag kring de
darrande läpparna stirrade de ett ögonblick på varandra.
En förbigående stötte omilt till dem med ett paket; då
kommo de hastigt till besinning och erinrade sig, att de
voro på en folkuppfylld gata. Sylvia vände sig om för
att gå, och — liksom vore det självklart — Hugo gjorde
henne sällskap.
»Ni har ju fått mitt brev och ...», började han. Det
förtroliga »du», han använt i sitt brev, kunde han på
denna offentliga plats icke få över sina läppar; att tala
om brevet syntes honom icke heller lämpligt. Han
avslutade därför icke den påbörjade meningen, utan
frågade:
»Varifrån kommer ni?»
Detta ombyte av samtalsämne var Sylvia en lättnad.
— »Jag kommer från min mor, men hon har i dag rest
till Grumitz; jag har icke träffat henne. Hur ha de
följande föreställningarna av ert skådespel utfallit?»
»Jag har icke bevistat dem. Det är märkvärdigt så
likgiltig jag blivit för denna pjäs. Kanske jag blivit så
därför, att jag nu genomlever mitt eget livs drama...»
Hon gick tyst vidare, och han stannade kvar vid
hennes sida. Efter en stund fortfor han:
»Jag såg i morse greve Delnitzky i en droska — med
en koffert på kuskbocken. Har han rest bort?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
