Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
marthas barn
små skyllerkurar, alla dessa soldater, vilka sutto på
bänken bredvid porten — allt detta, som han sett så ofta,
syntes honom i dag i ett helt och hållet nytt ljus ... Det
var liksom en erinran, att det bestående är orubbligt, att
det är fyllt av organiskt liv och att alla försök att
förändra detsamma måste gå om intet, liksom böljorna
krossas till skum mot skärets klippiga barm.
Och när han kom ut och såg den framför liggande
öppna platsen, framstod även detta välbekanta sceneri i
en alldeles särskild dager. Det hade regnat hela natten,
den fuktiga stenläggningen var svartglänsande; det
regnade fortfarande, men på samma gång genombröts mol ■
nen av en solstråle, vilken lekte kring Radetzkystatyn.ä
huvud. Den gamle fältherren sitter till häst; nan vänder
ryggen åt krigsministeriets byggnad och tyckes med den
utsträckta handen välsigna alla dessa månglerskor, vilka
var morgon stå här och sälja grönsaker. På andra sidan
av torget, mitt emot nyssnämnda byggnad, ligger påvliga
sändebudets palats — också en sådan skarp klippa, mot
vilken så mången bölja krossas... Det var ett bråk
och vimmel; kring alla stånd stodo köksorna med sina
korgar under armen och köpslogo; man hörde
vagnarnas buller mot stenläggningen, hyrkuskvagnar,
-enspän-nare, omnibusar, lastvagnar och även — det mest
ömkliga av alla fordon — en vagn med levande kalvar; man
såg idoga människor skynda fram och tillbaka och stöta
hop med sina paraplyn. Det hela oroade oerhört hans
redan förut spända nerver. Han greps av denna trötta,
sorgsna känsla, som tager sig uttryck i denna djupa suck:
»Ack, vore jag död!»... Den älskliga Beatrix, som i
blomman av sin ungdom från livets höjder rycktes bon
till gravens mörker — och hans stackars lille Fritz! Hur
mycket skulle han icke giva för att ännu få äga dessa
två?... Gråten satt honom i halsen.
Men när han åter kom hem till sig och satte sig vid
sitt skrivbord, där nyankomna brev och tidningar samt
hans påbörjade arbeten lågo, förjagades snart detta
anfall av dystert lynne. De bekymmer, som rörde hans eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
