Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
marthas barn
»Ah? Och vad gör Rudolf? Hör nu, Sylvia», tillade
han och sänkte rösten, »skulle icke ni som syster kunna
avråda er bror från hans griller?... Jag menar ju väl.. .
Han börjar väcka anstöt hos många — han kan lätt göra
sig alldeles omöjlig ...»
»På vad sätt — vad menar ni?»
»Med sina besynnerliga idéer ... I kasinot, där endast
statsmän och militärer voro närvarande, anföll han
nyligen allt bestående, alldeles som vore han den värsta
socialist... Ni kanske ej förstår mig... men jag stod
som på nålar... Varna honom!» Sedan vände han sig
åter till Bresser:
»Ni har ju skrivit ett skådespel, vilket nyligen uppförts
i Berlin — har er far nyligen berättat mig. Jag vill
hoppas det icke är i denna moderna, naturalistiska stil —
eller hur? — som en viss kapten.»
»Om», svarade Bresser, »den vissa kapten, ni menar,
har anlag att bli en framstående författare — jag gör
icke anspråk på att jämställas med honom.»
»Skulle ni verkligen vilja likna denne pennfäktare?»
»Nej, jag söker över huvud taget icke att likna någon
annan. Jag säger som Alfred de Musset: ’Jag dricker ur
min egen bägare, oaktat den är liten.’»
När ridån åter gick upp, avlägsnade sig herr von
Wege-mann. Hugo stannade kvar, därtill uppmanad genom ett
tecken av Sylvia.
Utan att yttra något, riktade de blicken mot scenen. I
stigande vågrytm ljöd musiken genom salongen. Denna
ömsom veka, ömsom heroiska sång, denna harpklang,
dessa brusande ackord uttryckte just vad dessa båda unga
människobarn hade att säga varandra; det var en slags
melodisk tankeförening.
Under nästa mellanakt kommo andra gäster in i logen,
och nu reste sig Hugo för att gå.
När han tog avsked från Sylvia, frågade han, om han
finge äran i morgon göra henne sin avskedsuppvaktning,
emedan han som i övermorgon skulle resa tillbaka till
Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
