Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
Ur Marthas dagbok.
Januari 1892.
»När sol gått ned, är dagens saga slut.» Det var med
anledning av dessa ord, jag meddelat Rudolf mitt beslut
att ej fortsätta min levnadsbeskrivning.
Men det oaktat har jag nu återigen tagit fram ett häfte
för att göra nya anteckningar. Det är ju icke mitt eget,
utan mina barns öde, som egentligen bör utgöra föremål
för de samma; det är deras själsliv, jag vill söka skildra.
Jag fruktar, att mina barn icke äro lyckliga. Då jag
avslutade min bok, hade vårt liv inträtt i det skede, som i
romaner och skådespel anses kunna garantera en lugn,
välsignelserik framtid, en lysande ställning, en arvinges
födelse, en förlovning. Jag blev själv dårad därav; jag
yttrade mången gång, att mina barns så säkra lycka skulle
förljuva mitt livs afton.
Ack, det är ju icke fråga om min afton. Jag beklagar
endast, att deras livs middagshöjd icke blev så klar och
molnfri, som jag en gång hoppades.
Min stackars Sylvia... hennes man är henne otrogen ;
hela sta’n vet det. Han har köpt sin älskarinna en
egendom ; han söker ej ens hemlighålla sina besök hos henne.
Och Sylvia visar sig icke det ringaste svartsjuk — ett
bevis, att Delnitzky är henne fullkomligt likgiltig, ja,
kanske till och med förhatlig. Alltså ensam, ensam! Hon
har icke anförtrott sig åt mig, emedan hon icke vill be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
