Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 MARTHAS BARN
Är allt detta telegrafiska lyckönskningar?» Rudolf
pekade på en massa telegram, som lågo på det lilla bordet.
»J3) Jag har just nyss läst igenom dem — över
tvåhundra ... nästan överallt samma ord. Från hög och låg,
från hennes forna guvernanter, från ärkehertigar —
somliga vemodiga, andra nedlåtande. Alla önska Sylvia
lycka... Och vet du vad jag fruktar, Rudolf?... Hon
kommer icke att bli lycklig. Jag har i dag åter känt det
med en förfärande tydlighet. Och jag tycker, att det är
min skuld, min skuld ! ...»
Hennes stämma darrade. Rudolf lade lugnande sin
hand på hennes arm.
»Gör dig ej några självförebråelser, mor! — Den tid är
svunnen, då barnens öden lågo i föräldrarnas händer.
Av fri vilja har Sylvia gjort sitt val... och när allt
kommer omkring, är Toni ej sämre än dussintals andra ...»
»Men vår Sylvia — min Fredriks Sylvia — borde väl
ej tillhöra någon dussinmänniska ... Sedan någon tid
tillbaka förefaller det mig, som skulle jag över huvud taget
ej handla så som jag är skyldig minnet av min döde
make. När jag skrev mitt livs historia, kände jag inom
mig, att jag hade en uppgift att fylla. Nu när detta
arbete är färdigt, tycker jag, att jag borde göra något
annat, utföra något nytt, men jag gör ju ingenting...»
Rudolf sprang häftigt upp från stolen och g’ck några
steg fram och tillbaka. Så stannade han framför modern
och sade:
»Det är jag som ingenting gör. Och det tynger ditt
samvete likaväl som mitt. Du har ju uppfostrat mig att
fortsätta den strid, Tilling började; och vad har jag
hittills åstadkommit? Alltjämt endast uppskjutit och
uppskjutit ... alltjämt endast planer och åter planer .. . Men
har jag väl någonsin handlat? Nej, aldrig.»
»Nå, om du söker att i riksdagen ...»
»Ja, det är ju också en av mina planer, en av mina
uppskjutna föresatser. Men jag börjar frukta, att ej heller
den saken kommer att leda till något resultat... Allting
går ju om intet — så t. ex. den Bresserska tidningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
