- Project Runeberg -  Marthas barn /
28

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

MARTHAS BARN

skrivet vid hans mors dödsbädd. I nyssnämnda skåp
förvarades även de blå häften — det s. k. »protokollet» —
vari makarna gemensamt skrivit fredsidéns krönika.

I denna lilla vrå uppehöll sig Martha flera timmar
dagligen ; här läste hon sina böcker och tidningar eller satt
och broderade och tänkte då på den bortgångne.

Med orden: »Vad vill du?» kysste Rudolf sin mor på
handen. Sedan satte han sig i den lilla soffan.

Med välbehag betraktade Martha sin son — en bild av
hurtig och förnäm manlighet. Han bar en ljus, sval
kostym, vilket gjorde, att hans solbrända hy syntes ännu
mörkare. Han hade kolsvart, kortklippt hår, som i tre
spetsar gick ned i pannan, små svarta mustascher, som
lämnade den vackert tecknade munnen fri, svart, svagt
krusat pipskägg samt mörka ögonbryn. Endast ögonen voro
blå. Han hade fint skuren profil, smidig och slank, nästan
sex fot hög gestalt och aristokratiska händer och fötter. —
Med rätta gällde Rudolf Dotzky att vara en av de
vackraste herrarna bland den österrikiska högadeln, vilken
dock är allt annat än fattig på vackra manliga individer,
ungefär så hade den unge husar sett ut, som
ögonblickligen hade erövrat den sjuttonåriga Martha Althaus’
hjärta. Dragen voro i alla händelser lika, endast mer
markerade. Och vad språk och tonfall beträffar, hade Rudolf
i hög grad tagit intryck av sin styvfar; flera av dennes
rörelser, hans sätt att skratta, några nordtyska talesätt
hade gått i arv till styvsonen.

»Jag önskar tala med dig angående två viktiga saker,
Rudolf.»

»Jag har också något, som jag vill tala med dig om.
Men sedan ... Först du ...»

»Jo, för det första, så har Delnitzky anhållit om Sylvias
hand.»

»Har just tänkt mig något sådant.»

»Hon älskar honom och är besluten att taga honom till
make. Visserligen har jag drömt mig min tillkommande
svärson annorlunda — vad tycker du?»

»Ja, jag känner ju till Toni så litet... jag har ej något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free