Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 SAMVETSQ VAL.
redd på! Ert tillfrisknande skall icke gå så
direkt som ni tror! Ni kommer att fa återfall!
Minnet, ser ni, är vår värsta fiende och–
men följ nu med mig.
Läkaren tog den sjuke under armen och
ledde honom ut i trädgården. Inga galler och
inga murar stängde vägen, endast gröna häckar,
som ledde vandraren i labyrinter tillbaka
derifrån han kommit, men bakom häckarne voro
djupa löpgrafvar, omöjliga att öfverskrida.
Löjtnanten sökte efter gamla ord för sin
förtjusning, men han kände, att de passade så illa
till hvad han erfor, att han slutade med att
tiga, lyssnande till en underbar nervernas stilla
musik. Det var som alla själens strängar blifvit
stämda igen, och han erfor ett lugn, som han
icke känt på långa, långa tider.
-— Tviflar ni ännu på att jag är
åter-stäld? — frågade han läkaren med ett vemodigt
leende.
— Ni är på bättringen, som jag sagt er
förut, men ni är icke frisk än.
De befunno sig nu utanför en liten hvälfd
stenport, genom hvilken patienter, åtföljda af
vaktare, strömmade in.
— Hvart gå alla dessa menniskor? —
frågade den sjuke.
— Följ dem, och ni far se, — sade läkaren.
— Ni har mitt tillstånd. — Och herr von Bleich-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
