Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER MOLNEN. 185
om din mening med vissa dunkla punkter. Jag
ringde på din dörr. Din mor öppnade som
vanligt, men visade icke mer än det gråa, hvassa
ögat, som spejade ut efter fiender. När hon
kände igen mig, bad hon mig stiga in. Jag
antichambrerade tills du fatt på dig nattrocken.
Du mottog mig som triumfatorn. Ditt ansigte
var rödt och svällande efter din supé för de
spelande. Ditt skritbord var fyldt med
lagerkransar och buketter. För att glädja mig
genomgick du alla qvällens scener i detalj.
In-ropningarne, applåderna. Huru du slutligen
sjelf, indragen af de två hjeltinnorna, hvilka
tryckte dina händer och kallade dig skald, för
öppen ridå mottog publikens hyllning, dina
vänners blommor och din mors lagerkransar. Jag
var afundsjuk! Var det underligt? Jag som kände
din grinande verldsåskådning, som kände dina
cynismer, ty i dem var du mästaren och sökte
alltid ligga öfver mig i den genren; jag som
visste hur du med kallt blod satt och lagade
dina sentimentaliteter med full beräkning på
effekten, på applåderna, på akademien, jag
måste beundra dig i tryck. Du afslutade
mottagningen med att sätta en lagerkrans på mitt
hufvud, och uppmuntrade mig att fortsätta för
teatern. Jag var nog enfaldig att tro dig, och
bekände att jag omarbetat mitt stycke och hade
det liggande med förhoppningar på Odéon. Du
skrattade beskyddande, och jag gick. På af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
