Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rapadalen nedanför Telmavadstället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svirja- och Skårkasglaciärerna. Strax nordost om Låddepakte
framgår en dalgång Snavvavagge (sid. 44), genom vilken man kan
kringgå detta berg. Snavvavagges östra del skiljer Stuorra
Skårkas från Låddepakte, den västra Pelatjåkko och
Såbbetjåkko från samma berg. Nordväst om Stuorra Skårkas
ingår från Snavvavagge en brant dalgång Jillavagge, som
styr rätt mot Svirjatjåkko.
Bergmassivet på Rapaselets sydvästra sida är om
möjligt ännu storslagnare än det på den norra. Längst i
sydost (fig. 21) reser sig det mäktiga Kåtoktjåkko (1 888 m) i
ej synnerligen branta stigningar. Det lilla berget vid dess
östra fot är Kåtokvaratj, som tillsammans med Spatnek
bildar en slags av Rapaälven genombruten tröskel snett
över dalen. Efter en liten sänka, genom vilken man färdas
ned till selet från Kåtokjokks övre delar, kommer ett annat
litet berg, Launem. V därom följer bäcken
Jokotjkaskajokk, som framspringer ur en liten glaciär mellan
Kåtoktjåkko och Kåtokjokotjkaskatjåkko. Detta är den
östligaste av de mera skarpt utmodellerade fjällkammarna på
Rapaälvens södra sida. Det torde väl även vara en av
de längsta av dem, den går nämligen i ett nästan obrutet
sammanhang tvärs över massivet till Jeknavagge, där den
höjer sig till komplexets allra högsta topp (1 978 m) av mig
i Turistföreningens årsskrift 1895 betecknad såsom
Pelloreppes högsta topp. V om Kåtokjokotjkaskatjåkkos långa
kam är terrängen ganska komplicerad. Parallellt med
Jäknavagge är en lång dal insänkt, som bär den rätt stora
Stuolloglaciären. Massivet mellan denna glaciär och
Rapadalen är sönderskuret i flera tvärgående kammar. Den
östligaste bär namnet Ålkatj, men för att skilja den från
ett annat berg med samma namn högre upp i Rapadalen,
kan man kalla den Pelloreppe-Ålkatj. Den omslutes av
Pelloreppe-Ålkatjjokks båda källarmar. V därom kommer
det vidsträckta av fyra kammar bestående Pelloreppe, ett
av fjälltraktens allra ståtligaste berg (Pl. 1 fig. 2). Den
östligaste av dessa kammar (1 833 m) är den märkligaste, emedan
den bildar en i Rapadalen långt framskjutande näsa synlig
ofantligt långt i dalens riktning, i SO ända nedåt Skalka
och Randijaur, i NV till Stuor Nijak. Denna kam har en
nästan ost-västlig riktning i sin östra del, de båda därpå
följande Lilltoppen och Glaciärtoppen (1 678 m) stryka ungefär
NO–SV, medan den västligaste, Pelloreppe-Stuollo, har
en utpräglad nordlig riktning. Åt Sarvesvagge sänker sig
sistnämnda kam brant till en på omkring 1 200 m liggande
jämn avsats av några hundra m bredd, som i N och V
begränsas av branta sluttningar mot Sarvesvagge och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
