Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
57
under de sista åtta dagarne, utan till favoritvägen
utmed sjöstranden. Franck var, som hon väntat, redan
förut på platsen och tog emot henne med oförstäld
glädje. De gingo ett par slag af och an på
gängstigen, sutto några minuter på offerstenen och återvände
derefter hemåt i sällskap. Gerda var angelägen om,
att dessa promenader ej skulle få den ringaste
anstrykning af hemligt möte, tvingade derför sin ledsagare
att följa med stora landsvägen hem, så att de mötte
flera af prestgårdens arbetshjon och dessutom pastorn
själf, som kom åkande i sin trilla för att bege sig ut
på sockenbud. Han hälsade det lustvandrande paret
med glad öfverraskning. Då de gingo genom
trädgården, valde Gerda med flit den gång, i hvars närhet
hon såg faster Malla sysselsatt med att skära af
ärtpungar till middagen, och begagnade sig af tillfället
att trots alla bedjande och förebrående miner från den
stackars gumman presentera herr Franck för husets
värdinna, hvilket ännu ej var gjordt, fastän han vistats
mer än fjorton dagar på stället. Faster Malla tappade
i förvirringen alla sina ärtpungar, dem den
fruktansvärde gästen oaktadt alla protester artigt hjelpte henne
att plocka upp. Och så var den bekantskapen gjord.
Gerda fick sedan många förebråelser för sin
oförsigtighet att »drifva omkring i skog och mark med en
galning», men den unga flickans invändning, att han
hela tiden uppfört sig som en klok menniska och, hvad
bättre var, som en verklig gentleman, kunde hon ej
jäfva. Det deltagande, hvarmed Franck frågat efter
hennes hjärtlidande, hvarom Gerda under promenaden
berättat honom, bidrog också i väsentlig mån att
försona faster med honom. Gerdas förklaring, att
morgonvandringarne kanske skulle komma att förnyas icke
en utan flera gånger, väckte dock hennes oro å nyo
och hon lugnade sig ej förr än Gerda lofvat henne
att nästa gång taga med den lilla pistolen i fickan.
Sedan isen en gång var bruten, var det ej lätt
att undvika Francks sällskap, äfven om Gerda velat
det. Men hon ville det icke. Väl hände det en eller
annan gång att han slog in i den besynnerliga
samtalsstilen och talade en hop saker, som föreföll den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
