Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
53
djupa, själfulla brösttoner, då han om vintern snattar
rönnbär i trädtopparne —-
Gerda visste ej, om hon skulle bli förlägen, ond
eller rädd. Den farliga tonarten var nu anslagen igen.
Här gälde först och främst att »byta om samtalsämne.
»A propos att snatta bär,» sade hon, då herr
Franck i det samma förde en präktig vinbärsklase till
munnen, »kallar ni detta att plockar Jag kallar det
att äta. Var det det, ni menade, då ni sade, att
skapelsens her rar ibland nedlata sig till det, som är ännu
lägre än att plocka bär?»
»Liksom jag inte redan inför er hade nedlåtit mig
till ännu mera förödmjukande saker: att tigga en ung
flicka om hennes vänskap eller åtminstone om hennes
värdinneartighet! Men ni har intet hjärta, min fröken.
Jag är säker om att ni skulle skratta, om ni en dag
finge höra, att jag fått ett system i orätt strupe och
jämmerligen aflidit der uppe på min vindskammare.
Se så, nu skola vi tala allvarsamt,» sade han, då Gerda
reste sig för att gå. »Jag är litet bortskämd, litet
närgången, litet hur skall jag säga nu? Ja, ni vet nog
bäst själf. Vi män bli sådana, om inte damerna åtaga
sig vår uppfostran. Ni kan vara säker om att jag
skulle bli lik alla andra hyggliga och förnuftiga
medborgare, om ni ville tillåta mig att litet oftare njuta
af ert sällskap. Jag skall alldeles lägga bort att prata
tok, om ni vill, jag skall tala om årsväxten och
väderleken och händelserna för dagen, bara jag får tala med
er ibland och ni för resten inte mera hotar mig med
er likgiltighet.»
Gerda hade förblifvit sittande. Det var också för
mycket retsamt, att han alltid skulle förstå att
använda den der oemotståndliga blicken vid så lämpliga
tillfällen! Der satt nu den stackars Gerda och lät
honom roffa åt sig den ena vinbärsklasen efter den
andra ur korgen, som hon hade i knä; och när han
lutade sig ned öfver henne och såg henne i ögonen med
sin min af hemligt förstånd och sade henne, att hon
var den sötaste flicka han någonsin sett, och att han
skulle bli en sådan snäll och lydig gosse, om hon
blott ville vara hans vän, så kunde hon inte förmå sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
