- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
29

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STYRMAN" BÄCK.

29

tynande stämman. »Tror du att hon aldrig kan
förlåta mig — att jag stal mig ut den der gången?»

Bäck föll på knä, lade så lätt han kunde sitt
hufvud mot den lilles bröst och lindade hans arm
kring sin hals. I denna ställning förblef han en lång
stund utan att kunna framtvinga ett ord öfver sina
läppar.

Plötsligt for han upp, vacklade fram till en stol
och föll ned der med bägge händerna för ansigtet.

Han hade hört Vills hjärta stanna.

Några dagar derefter var begrafningen. Styrman
Bäck, hans bror och värden på hotellet voro de enda,
som följde med till kyrkogården. Bäck ensam satt i
den släde, der den lilla kistan stod. Det snöade sakta
och stora, hvita stjärnor lade sig här och der på det
svarta locket. Det såg så vackert ut och Bäck lät
dem ligga.

Vid ett gathörn måste slädarne hålla af något
tillfälligt skäl. I det samma veko två elegant klädda
damer om hörnet, inbegripna i ett lifligt samtal. Den
ena af dem trängdes af några mötande fotgängare
tätt intill släden, der Bäck satt med kistan framför sig.
Det var Cecilia. Hon hade känt igen sin
barndomsvän och ville skynda förbi, men i det samma föll
hennes blick på det föremål, han förde med sig ofvanpå
fotsacken — och hon stannade som fastnaglad vid
marken.

»Ar det —?» stammade hon, men kunde ej
fullborda frågan.

»Det är Vill,» svarade Bäck knappast hörbart.

I det samma körde släden igen och försvann vid
hörnet.

»Hvad går åt dig — hvarför kommer du inte?»
frågade Cecilias följeslagarinna otåligt. Spektaklet
är kanske redan börjadt.»

»Så mycket bättre synas vi, då vi komma in,
svarade Cecilia skrattande. Men det skrattet lät sä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free