Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Grand Hôtel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingret försvann från mitt domnande medvetande. Jag
somnade. Plötsligt ringde dörrklockan ihållande gång på gång.
Jag hörde från hallen en högljudd kvinnoröst av
omisskännlig nationalitet som disputerade med Anna på någon sorts
improviserad italienska.
- Doktorn är sjuk, var snäll och vänd er till doktor Erhardt
näst-intill, läs på dörren.
- Nej, jag måste genast tala med doktor Munthe, i en
mycket brådskande och viktig angelägenhet.
- Doktorn ligger till sängs, var snäll och gå er väg.
- Nej, jag måste se honom genast, lämna honom mitt kort.
- Doktorn sover, jag törs inte...
Sover, med den där förfärliga rösten skrikande i hallen!
- Vad vill ni?
Anna hann inte hålla henne tillbaka, hon rusade genom
väntrummet och lyfte upp portiären till mitt mottagningsrum,
strålande av hälsa, stark som en björn, mrs Charles W.
Washington Longfellow Perkins junior.
- Vad vill ni?
Hon ville veta om det var någon risk för att hon kunde få
difteri på Grand Hôtel, hon hade fått ett rum i översta
våningen, var det sant att gossen dött i den våningen, hon
ville inte ta någon risk.
- Vad är det för nummer på ert rum?
- Trehundratrettiotre.
- Stanna där ni är, det är det renaste rummet på hela
hotellet, jag har själv desinficerat det, det är samma rum som
gossen dog i.
Jag sjönk tillbaka på bädden, genom bädden tyckte jag
nästan, morfinet började verka igen.
Dörrklockan ringde på nytt, oavbrutet, frenetiskt. Än en
gång hörde jag samma obarmhärtiga röst i hallen, den
förkunnade för Anna att hon just kommit ihåg en annan sak
som hon måste fråga mig om, något mycket viktigt.
- Doktorn sover.
- Kasta henne utför trapporna! skrek jag till Anna som
knappt räckte den amerikanska damen till midjan.
Nej, hon ville inte gå, hon måste tala med mig ännu en
gång, några få ord bara...
- Vad vill ni?
- Jag har brutit av en tand, jag är rädd att den måste dras
ut, säj, vad heter den bästa tandläkarn i Rom?
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
