Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Der Leichenbegleiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg, se för Guds skull till att doktorn inte kommer för sent
till tåget!
Fjorton dagar senare var jag tillbaka i Stockholm.
Professor Bruzelius talade om för mig att modern anlänt från
kontinenten samma morgon och att begravningen skulle äga
rum följande dag på eftermiddagen. Naturligtvis måste jag
vara närvarande. Till min förskräckelse upplyste han mig
vidare om att den stackars modern nödvändigt ville se sin
son innan han begravdes, och att kistan skulle öppnas i hennes
närvaro tidigt på morgonen. Naturligtvis skulle jag aldrig ha
gjort balsameringen själv om jag hade tänkt mig möjligheten
av att kistan skulle öppnas. Jag visste att jag menat väl, men
jag visste också mera. Min första tanke var att smita och ta
nattåget till Paris. Min andra tanke var att stanna där jag
var och ”play the game”. Det var ingen tid att förlora. Tack
vare professor Bruzelius mäktiga hjälp lyckades jag med stor
svårighet erhålla tillstånd att öppna kistan för en summarisk
desinfektion om det skulle visa sig nödvändigt, vilket jag
var övertygad om var fallet. Strax efter midnatt steg jag ner
i gravvalvet under kyrkan, åtföljd av en kyrkvaktare och en
snickare som skulle öppna de båda kistorna. När locket på
den inre kistan lyftes upp drog sig de bägge männen några
steg tillbaka i tyst vördnad inför döden. Jag tog lyktan i
handen och lyfte lakanet som täckte ansiktet Lyktan föll
i golvet och jag ryggade som slagen av en osynlig hand.
Jag har ofta förundrat mig över min kallblodighet den
natten, jag måtte haft nerver av stål på den tiden.
- Allt är bra, sade jag och täckte hastigt över ansiktet
igen med lakanet. Det behövs ingen desinfektion, liket är väl
preserverat, skruva på locket.
Tidigt på morgonen hade jag ett samtal med professor
Bruzelius. Jag sade honom att han var tvungen att med alla
medel förhindra kistans öppnande och bespara modern att
se vad jag sett, det skulle förfölja henne hela livet.
Jag var närvarande vid begravningen. Det är den sista
begravning jag varit med om. Kistan bars till graven av
sex skolkamrater till den avlidne. Prästen höll ett gripande
griftetal och sade att Gud i sin outrannsakliga vishet velat
att detta unga liv, så fullt av löften och glädje skulle
avskäras av den grymma döden i ett främmande land. Det var
åtminstone en tröst för de sörjande, som stod kring hans
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
