Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är därför sjön än i dag kallas Sivasjön. Du kan själv se
när du ror över sjön i morgon att inte en enda fisk finns kvar.
Jag frågade Turi hur de bar sig åt utan någon läkare när
en lapp blev sjuk. Han svarade att de mycket sällan var sjuka
och nästan aldrig under vintern, det hände dock ibland när
vintern var mycket sträng att ett nyfött barn frös ihjäl.
Doktorn besökte dem på kungens befallning två gånger om året
och Turi tyckte det var tillräckligt. Han var tvungen att rida
två dagar över myrarna och sedan gå till fots över fjället.
Förra året när han rodde över älven höll han på att drunkna.
Lyckligtvis fanns det bland lapparna många
helbrägdagörare som botade alla sjukdomar mycket bättre än kungens
doktor. De hade lärt konsten att bota sjuka av uldrorna, som
tyckte särskilt mycket om dem. De kunde ta bort sjukdomen
bara genom att lägga handen på det onda stället. Åderlåtning
och gnidning hjälpte för de flesta åkommor. Kvicksilver och
svavel var mycket bra botemedel, och det var också en sked
snus i en kopp kaffe. Två grodor kokade i mjölk med mycket
salt var utmärkt mot hosta, en padda var ändå bättre om man
kunde få tag på en. Paddorna kom från molnen. När molnen
gick lågt föll paddorna ner på snön i hundratal. På annat sätt
kunde man inte förklara det för man kunde komma över dem
på de mest ödsliga snöfält där det inte fanns spår av något
slags liv. Tio löss kokta i mjölk med peppar och tobak och
intagna på fastande mage hjälpte bra mot gulsot, en mycket
vanlig åkomma bland lapparna om våren. Hundbett botades
med att gnida såret med blod från den hund som bitit. Om
man gned det onda stället med lite lammull gick värken genast
bort, ty Jesus Kristus tyckte mycket om små lamm. Om någon
skulle dö blev man alltid varnad på förhand av en korp eller
en kråka som kom och satte sig på tältstången. Man fick inte
tala högt när någon höll på att dö, för då kunde man skrämma
bort livet och den döende människan kunde bli dömd att leva
mellan två världar under en veckas tid. Om man fick lukten
av en död människa i näsan kunde man dö själv.
Jag frågade Turi om det fanns någon sådan där
helbrägdagörare i trakten. Jag skulle så gärna vilja tala med honom.
Nej, den närmaste var en gammal lapp som hette Mirko
och som bodde på andra sidan fjället. Han gjorde underbara
kurer och stod mycket väl hos uldrorna. Alla djur kom fram
till honom utan fruktan och inte ens vargen eller björnen
skulle våga sig på honom, för alla djur känner genast igen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
